Skruvdragare och annat

Nu har Agnes ätit middag, fiskgratäng från Findus som får henne att lova sig och fd maken att göra egen fiskgratäng nästa gång. Med riktigt potatismos, god fisk och god sås… De blev mätta, dock.

Nu kollar fd maken på några trädgårdsfantaster, med en kock tror Agnes, och en skör mycket smal blomsterkunnig kvinna och en riktigt maffig manlig person med skruvdragare i högsta hugg. De är säkert bra och kunniga, men något med stereotyperna (eller så) irriterar henne. Den skira är så skir, den manliga mannen är så svettigt manlig, och resten. Nog av.

Hon sitter så att hon har svårt att låta bli att slänga ett öga på teven emellanåt. Tacknämligt nog slipper hon ljudet, fd maken har hörlurarna på. Och hon har löst de supersvåra sudoku hon hittar, så hon har inte så mycket annat att ägna sig åt. Än skriva och slänga ett teveöga.

Dagen idag har lärt henne att skriva upp sina lösenord någonstans där bara hon hittar dem (förhoppningsvis). Att inte någonsin igen handla kläder på nätet – om de kommer från Kina – och inte levereras förrän efter nästan tre månader och med moms och hanteringskostnad hos Postnord, som gör det billiga inköpet dyrt. En gång, inte flera. Andra inköp på nätet har fungerat fint. Detta icke.

Hon har klarat sig utan parkeringsböter idag, trots att hon hade glömt att förnya boendeparkeringen. Kom ihåg det mitt på eftermiddagen, och gjorde det fort. Det fungerade utan bot. Och hon hade hittat en parkeringsplats inte alltför långt ifrån hemmaporten.

När hon handlade på Hemköp gick hon hem utan allt hon betalt för – lät sig störas av en ovan kassörska som fick springa till en annan kassa och kolla det hon inte visste – och insåg när hon väl var hemma igen och plockade in inköpen i kylen, att servietter, fiskgratäng och mjölk var kvar i butiken. Iväg igen, och allt låg fint samlat i ett hörn vid kassan. Lite extra motion.

close up photography of red screwdriver

Photo by Matthias Zomer on Pexels.com

 

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s