Jag, och Agnes, tystnar. Kanske kan förklaras med alla vardagens bestyr, allt som ska ”göras”. Kanske har orden tagit slut, skrivandet gjort sitt. Ingen av dem vet.

Idag är en strålande kall morgon på väg att bli varmare. Hon sitter inne i värmen med sin tekopp och ser att fönstren borde tvättas. Ett bestyr, ett annat är att vinterdäcken ska av bilen lite längre fram på dagen. Därefter skas det handlas inför helgen och vistelsen på landet, dit yngste sonen också kommer. Och kommas ihåg det som ska med ut, till hund och människor. Bestyr. För ögonblicket finns inga tider inbokade som kan glömmas bort eller bli fel – det känns skönt.

Ta med de två ynkliga krukväxter som finns i lägenheten? Om de får stå kvar riskerar de att bli ynkligare – och om de får åka med, är det lika riskfyllt för dem att stanna därute, utan mänsklig omvårdnad när människorna åker därifrån. Åka med fram och tillbaka? Bestyr. Eller i varje fall något att fatta beslut om. Någon sorts matsedel för veckan ska också till. Därute finns just ingenting i skåpen, som tömdes inför vintern. Frysen ska sättas på, finns det kaffe? Och går det i så fall att dricka?

Dags att skriva ”handla-lapp”, försöka tänka och planera…

Photo by Burst on Pexels.com