På landet. Fem vändor uppför backen med skottkärran full – mat, kläder, hundgrejor, drycker, allt som behövs för flera dagar. Jag kände mig därefter motionerad. Nu lugnt och ganska kallt, bara fyra-fem grader ute efter en skön solig dag. Vinterdäcken är utbytta, bilen tvättad, Molly nöjd bredvid min stol. Själv skulle jag behöva både duscha och tvätta håret – men det får vänta till i morgon. Renbäddad säng dock. Tvättmaskin på gång, det lär regna så smått i morgon, men då får tvätten torka färdigt inomhus… Eller åtminstone under altantaket.

”Vem bor var” eller så på teve. Hörlurarna glömdes i Sumpan (sonen tar dem med sig i morgon), så ljudet är på. Jag tar ur hörapparaterna för att slippa höra röster och språkmelodier som skär i öronen. Fd maken gäspar, smålurar antagligen mellan tittarna på programmet.

En mycket hög tall föll i stormen i vintras, som tur var bakom vedboden. Den tallen är en av de som återgick till att stå upp efter stormen 1967, då for den helt enkelt tillbaka. Antagligen var rötterna alltför ytligt förankrade för att tåla ytterligare ett kraftigt blåsväder. Ännu en tall har fallit inom synhåll från huset. Något för äldste sonen att ta hand om, när han väl gjort detsamma med svärföräldrarnas skog i Almunge… Någon ytterligare inspektion av stormfällen har inte gjorts idag, möjligen i morgon. Annars ligger träden förmodligen kvar där de ligger.

Murklor är det nog för torrt för, och kanske lite i tidigaste laget. Älgarna är det också för torrt för, de lär leta efter vätska i växtlighet och där de annars kan hitta vatten. En stor plastback bakom vedboden är full med vatten, och kan nog locka en älg även i år som den gjorde i fjol. Vattnet får stå där så länge.

De här träden står kvar där de stått länge.