Vattenbrist

Jag har trogna Lena på Cypern som alltid kollar min blogg. Och Philippe i Frankrike, plus mera okända – eller svåridentifierade – svenska besökare. Många går in och tittar utan att det finns något nytt skrivet, och de återkommer ändå. Jag är tacksam.

Idag kan jag meddela att det grävs i gatan utanför huset i Sundbyberg, och det har medfört att vi inte har något vatten. Om inte annat så gör det en uppmärksam på hur viktigt vatten är –länge sedan jag var så törstig som när det inte kom något ur kranen. Disken får stå där den står, vattenkokaren lyckades jag fylla hyfsat innan vattnet tog slut så det blir kaffe och te i morgon. Äggkokning är mera tveksamt. Och Mollys vattenskål är åtminstone halvfull. Någon dusch är inte till att tänka på, för någon av oss.

Om vattenbristen fortsätter så blir det inte enbart jag och Molly som åker hem till mitt i morgon, fd maken följer också med i så fall.

De senaste dagarna (snarare kvällarna, innan jag somnat) har jag läst vad jag skrivit om Agnes och om mannens min död de senaste åren. Plågsam och glädjefylld läsning, samtidigt. Vad ska jag göra med alla de orden? Snart är det fem år sedan Mats dog, och på dagen när tre år sedan mannen min också dog. Maj är vanligen en fin vårmånad, så inte ännu i år, och så inte de där åren, 2014 och 2016.

Nu är det 2019 och jag är fortsatt vilsen, fortsatt ensam, fortsatt mera sorgsen än glad. Skriver gör jag också fortfarande, förmodligen hälsosamt. Sover halvtaskigt, mantrar mig till sömns igen, puttar ner Molly ur sängen om den är för smal (som på landet), somnar i bästa fall om. Och vaknar som i morse till att Molly tömt sophinken där på landet, eftersom någon glömt att stänga dörren till det rummet. Undrar hur mycket muffinsformar hon satte i sig, och vad de gör med hennes mage? Eller snarare, hoppas hon kan smälta det hon fick i sig. Kul hade hon nog, till skillnad från mig.

Det låter från pumpbilen utanför på gatan, nu är det fem personer som försöker göra något åt vattenläckan därute. Kan bara önska dem lycka till.

timelapse photography off water fountain

Photo by Gabriel Peter on Pexels.com

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s