Söndag med Mats, mannen min och Wendy

Klockan är tolv, molnen täcker det mesta av himlen. Satt ute en stund, men det blev för kallt. Förbereder lax- och spenatpaj till middagen (dvs tar fram lax ur frysen och häller upp spenat att tina, tar så småningom fram den färdiga smördegen ur kylen).

Hushållspysslat, kört en tvättmaskin och hängt. Ställer in mig på att åka till Näsåker på skrivretreat igen. Ser fram emot det. Någon får ta hand om Molly och fd maken den veckan, 19-23 augusti. Jag behöver den ro som finns både i byn och i skrivgruppen, behöver jobba med Agnes bok och städa i texterna, kanske få någon sorts ordning på dem. I vilket stadium min bok ”Freespin” befinner sig i augusti vet jag inte just nu.

Jag behöver lära mig mera om demens och vad som kan göras för att underlätta vardagen. Läser därför på Demensförbundets hemsida, men hittar just inget jag inte visste redan. Mycket redogörelse för vad som kan tänkas orsaka olika typer av demens – och den informationen känns lite försenad. Ett undervisningsmaterial ska tas fram, håller på att tas fram, för anhöriga – men finns ännu inte. Tolv punkter om hur en anhörig bör förhålla sig. Många ord, just ingenting av det jag söker. Det jag inte ens själv kan formulera…

Wendy Mitchell´s bok ”Hon som var jag” var mycket mera handfast och instruktiv än den här hemsidan. Framför allt klev den Alzheimer-sjuka (inte -drabbade, men levande med sjukdomen, är hon noga att påpeka) Wendy fram genom det hon skrivit. Hon fortsätter att finnas, hos mig och hos sin familj och sina vänner. Hon ”lider” inte av sjukdomen, hon lever med den och livet förändras hela tiden. För mig var det en viktig distinktion. Livet förändras ju hela tiden för oss alla.

Fd maken tar igen sig en stund, tror han såg på teve länge igår kväll. Både vår son Mats och mannen min är med mig idag. Jag går ut en stund och plockar ihop nerfallna grenar och bär till brasan. Går förbi altanen Mats byggde till lillhuset. Där finns han också. Tankarna är ledsna och glada om vartannat. Huller om buller. Ungefär som himlen härutanför, moln och sol, hit och dit. Ingen ordning, kanske för att ingen ordning finns. Varken här eller där. Det är som det ska.

2012-10-04 13.06.06

 

 

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s