Muckle Flugga

Nyss läste Agnes en bok som hon slutade läsa. Den gjorde för ont, av oklara anledningar. ”Orkney” av Amy Sackville, på engelska. Läs själv. Till Orkeny-öarna (eller Shetland) vill jag fara någon gång i livet.

Skärgårdssoppa (Kelda) med bra räkor, plus ost och kanske melon (den väntar på skärbrädan ifall att). Middagen. Solen lyser fortfarande, Molly har kommit hem efter kort utflykt, fd maken diskar.

Livet är vackert, världen är det också för många av oss. Inte för alla. Inte för de som skickas härifrån till Afghanistan, inte för barn som skiljs från sin mamma, inte för de som länge får vänta på besked om uppehållstillstånd. Men för oss andra, som lagom friska, lagom svenska, lagom gamla och lagom rika/fattiga – så är världen vacker. Fortfarande kan den inge hopp, ännu kan även Agnes få för sig att mycket är möjligt, om än inte allt. Men mera än när hon är ledsen och inte vill någonting alls. Om hon bara kommer ihåg att andas, och att mantra om nätterna när hon vaknar utan att omedelbart kunna somna om. Om hon bara inser att varje ögonblick har sin fröjd, att varje hennes andetag är ännu en stund, ett ögonblick av liv. Om bara.

Hon använder orden för att fortsätta, orden gör henne gott, de får henne att vilja någon mera, något annat – något hon ännu inte känner till. Fingrarna gör så gott de kan, men ännu fattas henne de ultimata (?) orden. Den som ska tala om för henne att just de är de hon saknat, alltid. Att nu är de här, hennes ord. Hennes – och alla andras. Allas våra ord är allas, ingens ord är unika, de har alla uttalats eller skrivits eller tänkts eller önskats förut. Av någon, av dig, av Agnes.

En gång för länge sedan läste Agnes korrektur på en bok om Muckle Flugga. Hasse Alfredsson och Kim Meurling, ”Bästa vägen till Muckle Flugga”. Namnet på ön bland Shetlandsöarna har fastnat i hennes minne. Om inte Orkney så dit, vill hon. Nu har hon beställt den boken på Bokbörsen, hon har nog saknat den länge. Hon hoppas den håller för omläsning.

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s