Släpp käkarna loss

adult black pug

Photo by Charles on Pexels.com

Regnar fortfarande. Molly ligger på tork bredvid min fåtölj. En aning ljusare är det nog, om jag ser efter ordentligt. Och det blåser hej vilt.

Morgonens melankoli vill inte dra sig tillbaka. Jag försöker läsa, försöker lösa sudoku, kollar energilöst på FB, städar skrivbordet. Hjälper just inte annat än för en kort stund. Mangomuffins duger som distraktion medan du äter dem (ja, två), och går fort över. Idag handlar visst det mesta om att komma ihåg att slappna av i käkarna, andas och skriva. Garderoben har jag städat, vilket bara innebär att långärmat ligger för sig, kortärmat för sig och resten annanstans. På golvet står fortfarande en stor påse med kattsand. Dags att slänga den. Det som kan hänga hänger i garderoben. Trosor och strumpor ligger i bokhylleskåpet. Bakom dörr.

Syrrans inlandsbaneresa var inte förrän i början av juni – jag och datum blir lätt fel. Vet i alla fall att äldste sonen far iväg i morgon på en vecka. Han får fira sin födelsedag borta.

Soppåsen ligger ute på trappen för att bäras ner till soptunnan. Solen, ja det måste vara solen, tittar fram ett ögonblick. Och försvinner.

”Släpp käkarna loss…”.

Kanske är det en bra idé att plocka fram Agnes ur de interna gömmorna. Hon kanske kan få Margareta att sluta älta sitt (o)humör, och se något positivt någonstans. Agnes – vad säger du om att komma hit? Vill du vara med? Retas, skoja, tala om något allvarligt, ställa kloka och svårbesvarade frågor? Nää, hon har ingen lust hon heller. Då är det väl så. Just nu.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Släpp käkarna loss

  1. bergalott skriver:

    alltsååå…nu får jag börja om. aaauuurrrg.. texten försvann.
    Så här är det. Det går inte att Gilla dina inlägg. Du har ingen knapp för det. Inte idag iaf men kan tala om att jag läst alla tre. Brukar ju trycka på den när jag har läst. (härligt syftningsfel, eller hur 🙂 )
    En gillaknapp borde vi ha inprogrammerad någonstans på kroppen för att begagna oss av när leda, ohågsamhet och melankoli ramlar in. Helst i ändanom för då skulle det hända saker. Hela tiden. Jag skulle ha min på ryggen sådana här dagar. Nu har jag nämligen sovit middag i två timmar. Inte vettigt på en fläck. Inte vill jag baka, städa, sy mig ett par böxer, damma av lagret som ligger tjockt preciiis över allt. Skrivit en novell och promenerar med Bamse, det gör jag. Hade det varit väder så hade jag…. går inte att skylla på det heller. JAG VILL HA EN GILLAKNAPP!
    ❤ ❤ ❤ ❤ ❤

  2. beskrivarblogg skriver:

    Love you! Skit i gillaknappar som inte finns – glad du läser, min melankoli och din – de går vidare och tar igen sig annastans om ett tag – just nu torkar Molly o jag efter blöt promenad . kramar dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s