Onsdag, kväll – var en stund hos bästa vännen när vi väl kommit tillbaka till ön efter den korta visiten hemma hos mig. Kyligt, fd maken har satt på luftvärmepumpen. Jag hämtade hit ett tunt täcke att ha i stället för det tjockare – vi har olika preferenser. Nu tittar han på teve, Aktuellt – missade Rapport som gick medan han diskade middagsdisken. Färskpotatis och sill var middag idag. Eftersom det fortfarande blåser tämligen kraftigt har blommorna på altanen fått flytta tillbaka in mot väggen i någorlunda lä. Grannens vita syrener är vackra på vårt bord därute (fick lov att plocka).

Molly är nöjd och ligger i sin bädd vid mina fötter. Hon gillade att träffa Louie och Stevie idag hos vännen – svartvita cockerspaniels, den ena äldre och den andra yngre. Vännen och jag pratade om livet, om boken, om fd maken och hans behov respektive mina egna behov…Om lojalitet. Och de val ”man” har och gör. Som alltid är samtalen plågsamma, ärliga, hjälpsamma. Ibland alltför klargörande.

För övrigt har jag aldrig (som jag minns) sett så mycket gullregn, överallt dessa fantastiska hängande klasar av lysande gula blommor. Eller så mycket tjärblomster, eller midsommarblomster, eller… Allt blommar samtidigt, allt tycks blomma mycket. Vacker är naturen.

Av den här dagen finns en stark människa kvar hos mig, i tankarna. Vi har aldrig mötts annat än som vänner på Facebook, kanske på 1av3.se (är osäker där). Hon har hela tiden läst det jag skrivit, ibland kommenterat, funnits där. Idag berättar hon att hon nu ”officiellt är döende i cancer” eftersom hon får palliativ vård och har sagt nej till ytterligare behandlingar eller operation. Jag är ledsen, för henne och hennes familj – och jag blir starkt berörd av det mod och den kraft som krävs för att skriva som hon gjorde idag på Facebook. Jag önskar så att resten av hennes liv blir så bra som är möjligt. Och jag önskar mig hennes mod när det blir dags för mig. Än är jag veterligt frisk, men ändå är det som för oss alla – vi har bara just nu, ingen vet något annat än det ögonblick som är nu. I morgon kan allt vara annorlunda. Lev väl Pia, det liv du fortfarande har. Och tack.