Det är måndag, solen lyser och det blåser. Jag är stressad och irriterad, har just letat reda på förstoringsglaset som hamnat i fel bokhylla, fd maken ville läsa på flaskorna i duschen. I stället för att ta på sig glasögonen… Jag orkar nog inte ha det så här särskilt länge till, men vill försöka också den här sommaren ut. Allt fungerar sämre dag för dag. Han fungerar sämre dag för dag, och därmed jag också.

I morgon ska jag in till stan och tandhygienisten. Tar inte med mig hunden. Åker ut igen när jag är klar, och har handlat och förnyat recept etc. Han är orolig för hur det ska gå när jag inte är här med hunden, jag fick lov att skriva upp hennes namn på en lapp, och tala om att hon kanske eller kanske inte kommer om han ropar ”Molly”. Så är det.

Har sagt till syrran att jag kommer på midsommarafton – men egentligen borde jag stanna hemma ensam och ”redigera”. Där finns en stor del av min stress. Och jag tänker åka till syrran/syrrorna och hem igen dagen efter midsommarafton – för att stanna hemma hos mig och jobba. Först därefter åka tillbaka till landet, hunden och fd maken. När sonen och hans familj kanske redan har åkt hem till sitt… Jag ordnar inte min frånvaro för att jag inte vill träffa dem, men jag behöver, kräver, måste få vara annanstans en stund. Utan hund och utan fd maken. Utan tvätt, matlagning, planerande och donande. Utan.

Tisdag kväll har jag kommit fram till att jag åker hem till mitt i morgon onsdag, Molly och fd maken får klara sig utan mig. Det gick fint idag och går kanske bra även i morgon. Hon har inte rymt eller varit borta från huset. Lärorikt för min del att det fungerade. Sonen och hans familj kommer inte förrän på torsdag kväll. På det här sättet får jag egentid för redigering och slappande hemma, innan jag åker till syrran på midsommarafton. Det blir bra. Kanske hinner jag nu också jobba med manuset och få färdigt en tredje variant…

Photo by Pixabay on Pexels.com