Agnes går igenom garderoben för att hitta något att ha på sig till förlaget i morgon. De svarta linnebyxorna hon tänkt på fanns inte här, då är de där. Frågan är bara om där är i före detta makens lägenhet i stan eller om där är hemma hos henne. För säkerhets skull tar hon fram ett par andra långbyxor, till dem kan hon ha den top hon tror sig veta finns i stan. Med långa ärmar, det är ju kallt, åtminstone idag. Blåser halv storm därute, inte lika häftigt dock som på Åreskutan, med 30 cm snö och köldverkan minus tolv grader enligt rapport på FB.

Här vill Molly nätt och jämnt gå utanför dörren, men gör det och skyndar sig in igen. Varpå hon belönas med ett par små bitar torkad blodpudding, favoritgodis. Hon sitter lätt darrande av iver och väntar på att jag ska säga ”varsågod” – då först skyndar hon fram och letar rätt på småbitarna i matskålen. Ibland är hon väluppfostrad.

Agnes har gått igenom sitt manus igen, korrigerat och lagt till lite. Hon bryr sig inte om att se efter vilka texter redaktören eventuellt har tagit bort, de får vara borttagna. Förmodligen är det alltför många sidor fortfarande.

Dessutom har hon idag också skrivit ut diverse artiklar och annat som kan höra hemma i faktadelen av boken. Just nu tror hon att hon utifrån det materialet ska skriva en inledning till de länkar som kan vara intressanta för den som är spelberoende, eller den som är medberoende. Hon får berätta om Shekarabis krav på spelbolagen, utredningen som ska vara klar om ett drygt år (tror det var så, kollar senare), statistik från olika instanser, de senaste licensindragningarna och böter för otillåten reklam, med mera.

Hon har mejlat ASAM (American Society of Addiction Medicine) för tillåtelse att återge en artikel om deras definition av olika sorters beroende. Artikeln är på svenska, men Agnes har ingen aning om varifrån hon fått den. Kanske från min spelberoende vän, vet att han länge varit intresserad av amerikansk syn på beroendesjukdomar.

Just nu känner hon sig tämligen mör. Då passar det bra att börja läsa om Juliette – kvinnan som läste på metron, en bok av Cristine Féret-Fleury, utgiven i år av Sekwa. Agnes blir glad av den här boken, inte för att den är rolig. Kanske för att idén om ”boksmugglare/book crossing” lockar henne, kanske för att språket och översättningen till svenska (av Lisa Marques Jagemark) är fint. Vet inte riktigt vilket ord som passar, fint duger.