Rutiner…

Före detta maken ska vara ensam här på landet med Molly, i morgon (fredag) när jag åker in till stan. Beroende på hur lång tid mötet på förmiddagen tar kanske jag också åker hem till mig utanför Norrtälje en vända för att hämta lite böcker, och därefter tillbaka till landet. Det lär ta större delen av dagen. När det blir ett sådant här avbrott i rutinerna blir han stirrig, orolig utan att han riktigt kan uttrycka varför. Hans trygghet numera handlar om att det mesta är som det brukar vara, allt ifrån frukostmaten till min närvaro.

I morgon får han koka sitt frukostägg själv (jag åker tidigt för att inte hamna i värsta köerna), han får se till att Molly inte försvinner alltför långt ifrån huset (hur nu det ska gå till). Han får plocka fram sin jordgubbsfil och äta till lunch. Hoppas att han kommer ihåg att dricka några glas vatten under dagen också. Och duscha utan att jag säger till…

Och jag får försöka låta bli att undra hur det går, jag brukar kunna avhålla mig från att ringa och kolla. Han kan ringa mig om det ”är något”. Inte för att jag kan göra mycket på distans, men det brukar räcka med att vi pratar lite.

Jag ringde tre gånger under dagen (innan jag gav upp, inga svar) för att kolla att han hade kommit ihåg att ta pillren på morgonen som jag glömde att lägga fram… När jag kom ut sen eftermiddag  (efter en snabbvisit hemma hos mig) hade han ätit sina morgonpiller, och frukost – men ingen fil, och druckit måttligt. Molly var hemma, svartfotad efter regn och förmodligen grävande någonstans. Hon fick en snabb dusch när jag själv väl klätt av mig så att jag kunde finnas nära en blöt hund. Och fd maken mådde bra, det fungerade åtminstone hjälpligt.

Nu är han skarpt tillsagd att ha hörapparat i under dagen så att han hör telefonen, se till att telefonen finns inom räckhåll – och svara när den ringer. Nu har vi ätit middag och det mesta är som det ska igen. Molly ligger i sin bädd vid mina fötter, fd maken tittar på teve och jag sitter vid datorn. God kväll. Bilden är INTE från Djurö just nu.

mountains during golden hour

Photo by Tom Fisk on Pexels.com

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s