Åskan känns under fötterna

Måndagsmorgon. Det regnar inte, vilket det enligt grannen skulle göra klockan sex. Molly och jag var ute då, vi kan intyga att morgonen var skön. Nu ser det lite disigt ut, bra svampplockarväder.

Frukostbestyren är avklarade, mitt te står och kallnar i koppen bredvid mig. Som oftast. Ska nog köra en tvättmaskin, som får jobba medan jag är i skogen. Såg nyss en liten trädkrypare på tallen utanför fönstret, länge sedan sist.

Läser just nu Gun-Britt Sundströms Skrivliv och har svårt att lägga ifrån mig boken. Kan ju inte sitta här i morgonrock och läsa hela dagen. Nu ut i skogen, Molly får följa med.

Hemma från skogen efter någon timme, trötta båda två. Bara lite kantareller, ett par tegelsoppar, en liten Karl-Johan. För torrt. Tur jag har flera böcker att läsa. Nu blir det Sundström igen, jag är road över mig själv, tycker mig minnas att jag just inte var förtjust i till exempel Maken, när det begav sig. Nu gillar jag hennes sätt att skriva om tidigt skrivliv.

Fika först, med jordgubbsmuffins. Det blir inte flera sådana, alltför blött för att bli riktigt bra. Återgår nog till blåbär, men är sugen på att testa mango också. Har djupfryst sådan.

Solen gömmer sig bakom heltäckande dis, men det är ganska varmt och bara lite snäll vind. Sitter ute och försöker se vad jag gör. Igår pratade jag med min syster som är nybliven förstagångsmormor. Hon avhöll sig med svårighet från att besöka sitt lilla barnbarn igår. Förstår henne.

edx tåä- Händer när jag hastigt ska lokalisera Molly, som fått spring i benen igen efter skogen. Jag försöker hålla henne obunden här uppe vid huset, men hon är kvick som synden när hon vill något annat. ”Kvick som synden” – undrar varifrån det kom, just nu i mitt huvud och allmänt?

Alla tankar som dyker upp, utan påtagligt samband med någonting eller varandra. Hur kan en mänsklig hjärna rymma så mycket, och ibland så lite. (Ingen fråga, mera ett påstående.) I skogen idag var det oväsen, en kråkunge, möjligen korp-, skrek i en grantopp, ihållande och länge. Rådjuren brölade, men tystnade när vi kom närmare. Hade förstånd nog att dra sig undan. Och den stora älgen har jag inte sett ännu i år, men han är här, grannarna såg honom för några veckor sedan. Törstig antagligen, och letar efter vattentunnor, när det som brukar vara stora pölar i skogen är torra som nu.

Middagsfunderingar, visst ja, glömde att sätta igång tvättmaskin i morse. Ugnspannkaka med fläsk, mjölken håller på att bli för gammal. Om jag gör pannkaka behöver jag inte åka till byn och handla. Väntar på att höra av förlaget, skickade vad jag hoppas är sista versionen av hela manuset i fredags kväll. Går in med muffinsformarna innan de blåser iväg, tae med kaffemuggarna samtidigt. Och ger före detta maken hans solglasögon, och käppen inom räckhåll.  Så snurrar det, också när jag sover, åtminstone framåt morgonen. I morse var det mycket innehåll i drömmarna, jag är glad att det försvunnit.

Min blogg har fått nya följare, det gläder mig. Ett gäng människor i Nederländerna, som värnar om främmande små språk och vill lära sig mera, vill följa beskrivarblogg.com. Antalet besökare varierar kraftigt, men ökar förstås när jag skriver ofta. Flest i Sverige, men också flera andra länder. Mest nyfiken är jag på vem i Kina som tittar in. Övriga internationella besökare tror jag mig ha koll på.

Nu läsning en stund innan kaffet kallnar helt. Jag tog hand om svampen, stekte en färsk lök och fläsk i tärningar, det blir en god ugnspannkaka till kvällen. Nu störtregnar det därute, åskar och blixtrar. Inomhus är det dunkelt och Molly är väldigt nöjd att vara inne. Vi tvåbenta också. (Riktigt så här dramatiskt är det inte här på Djurö, men nog bullrar det och nog lyser himlen emellanåt.)

lightning during nighttime

Photo by Johannes Plenio on Pexels.com

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s