En dag när jag emellanåt kände igen min före detta man, skymtade den han varit (och är fortfarande även om det inte märks alla dagar). Han har njutit av solen, suttit ute mest hela dagen. Nu undrar han som vanligt om jag vill titta mera på teve – jag har inte tittat alls på teve på länge, och definitivt inte ikväll. Men den frågan kommer varje kväll innan han stänger av apparaten och hänger upp hörlurarna på laddning. Känns som en liten uppmärksamhet, en vänlighet.

Himlen är fortfarande ljus bakom de mörka tallarna utanför fönstren. Ingen vind som rör några grenar. Tyst, delvis därför att hörapparaterna ligger bredvid mig på tevagnen med skrivare, böcker, pennor och skrivböcker. Och ett glas rosé, Fumée Blanc. Molly ligger i sin bädd vid mina fötter. Snart ska jag också gå till sängs, flytta hennes bädd till mitt rum, rulla ihop mattan här i rummet ifall hon blir kissnödig mitt i natten… Släcka lamporna. Göra kväll.

Kanske fortsätta läsa lite i New Forest av Josefine Klougart,  översatt från danskan. Boken är vacker, men jag inser att den är för tjock för läsning i sängen. Den får vänta till i morgon. Jag tror ofta att jag vill läsa när jag lagt mig, men så bara ligger jag där, och efter en liten stund åker glasögonen av och hamnar i bokhyllan bredvid sängen. Läsningen finns kvar nästa dag. Om jag gör det.

kvällshimmel