Surr och sushi

Jag surrar. Tankefragment far hit och dit, men utanpå så sitter jag lugn i min fåtölj, med hunden under den och datorn i knät. Och låter fingrarna gå, till surret innanför. Vet inte riktigt hur jag ska etikettera surret. Det är varken glädje eller motsatsen, inte rädsla men kanske ovisshet och därmed osäkerhet. (Som om något jag trott mig veta ofta har visat sig vara som jag trodde.) Numera försöker jag ta en dag i taget. Inte tro att jag kan planera vad och hur saker ska ske.

Idag hade jag till exempel insett att det vore bra om före detta maken kunde få håret klippt när vi kom hem till Sundbyberg. Det gick utmärkt, på direkten. Vi for hem, han nyklippt,  och jag insåg att även jag var i behov av hårklippning. Molly-promenad förbi frissan, fanns det någon tid? Jo, om hon hoppade över lunchen kunde hon ta hand om mig kvart över ett. Jag tog tacksamt emot erbjudandet och mitt hår blev lite kortare. Hon skrattade gott är hon såg före detta maken, sondotterns farfar. Hon kände igen henne i honom. När jag skrattande höll med, undrade han ”vem är pappan?”. Just då hade hans son trillat bort ur hans skadade hjärna, ett ögonblick. Sorgligt. När jag fyllde i kom han ihåg…

Läste idag om hjärnforskning som kunde visa att korta sovstunder dagtid (utan att nattsömnen stördes) kan vara tidiga tecken på Alzheimer och andra demenssjukdomar. Känner igen. Före detta maken kan sitta i soffan och slumra till, flera gånger varje dag – och ändå sova gott om natten. Tacksam för det, men hela förloppet är så jäkla sorgligt. Han är här och ändå inte. Molly känner av det, hon är inte tillfreds och lugn om bara han är hemma med henne. Tacksam  för att yngste sonen ställer upp när han kan. Som idag.

Nå, nu är vi tillbaka på landet, i tystnaden. Trafikljud och annat gör oss numera utmattade efter några timmar i Sundbyberg eller Stockholm. Här vilar vi i naturen, Molly gör detsamma efter några vändor för att kolla att allt är som det ska därute. I stan blir hon stressad hon också.

Sushi till middag, lagom lättlagat. Nu dags för sängen, och sömn helst hela natten. Det har inte riktigt varit så på sistone, antagligen pågår det för mycket i min hjärna utan att jag är särdeles medveten om det förrän jag inte kan sova.

Köpte nektariner för 15 kr kilot och blev förvånad idag när vi åt varsin. De var lagom mogna och goda. Inte alltid det är så.

En nattfjäril har kommit fel och far runt lampan. Dags att släcka.

fruits nuts

Photo by Kaboompics .com on Pexels.com

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Surr och sushi

  1. Ninna skriver:

    Då ska man kanske vara lite tacksam över att man sover dåligt på nätterna (pga värk o stela muskler) och än sämre när man sovit en stund eller nån timme på dan. Vilket man behöver när man sovit dåligt.

    Håller med om frukt – köpte platt-persikor billigt som brukar vara söta och goda. Men dessa smakade nästan ingenting. Och blev dåliga fort. Fick skära bort delar av de två sista.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s