Sitter ute med datorn, ser knappt skärmen. Konstigt hur markören försvinner så fort jag försöker skriva utomhus…

Rönnbären blir allt rödare, snart dags att plocka för rönnbärsgelé. Men först måste jag hämta saftmajan hemifrån. Tomma burkar har jag här, socker må handlas, kanske lite pektin också. Molly är ovanligt klängig idag, går jag in så gör hon det, går jag ut gör hon det också. Idag ska det tydligen inte vara många meter mellan oss. Vädret är lite ”ovädrigt”, kanske påverkar det henne. Kraftiga vindbyar, moln och ibland lite sol, så moln igen.

Avgrundsskall från grannhunden, där ligger Molly i lä. Hon lyssnar, men tycks inte bry sig. Nu fnysskäller hon lite på ett par som passerar nere på vägen, men ligger kvar. Hon tycker nog att vägen är hennes.

Forskning och framsteg vill också intervjua. Glädjande med intresse från så olika media som veckotidningar, kvinnomagasin, dagstidning och den här tidskriften. Och TV4. Ewa på Ordberoende förlag har uppenbarligen bra kontakter och är bra på det här med marknadsföring av förlagets böcker. Såg att hon inbjuder till kurs i just marknadsföring för författare. Hon vet vad hon pratar om.

Sitter fortfarande ute sen eftermiddag. En av mina bloggläsare med gott omdöme (min grundade uppfattning efter att ha haft henne som kund) tycker att jag ska skriva en kärleksroman, om mannen min och mig. ”Du skriver bra.” Tack, säger jag.

En annan bloggläsare undrar om jag jobbat med skrivande professionellt, eftersom jag skriver bra. (Just nu tar jag alla chanser att skryta obehärskat.) Svaret är nog nej, även om jag ansvarade för mjölkförpackningstexter en gång i tiden, och för ännu längre sedan också jobbat på bokförlag. Inte skrivit själv just, förrän i samband med livskraschen och det öppna bloggandet om mitt spelmissbruk.

Kanske är det dags att sluta skämmas (Nemo: nån gång får det vara färdigskämt, P-O Enquist ”man kan inte ha syndaångest jämt”.) Jag närmar mig ett mindre skamset tillstånd.

Photo by Nadine Wuchenauer on Pexels.com

Riktigt så här frusna är inte rönnbären ännu…