Jag tror jag har bekymmer med vad jag ska skriva när jag nu skrivit det jag hade att skriva. Mitt spelberoende och -missbruk är färdigskrivet, historia. Så vad ska jag berätta nu?
Agnes och mitt (och Mollys) liv är inte så intressanta, inte fyllda med elände, katastrofer eller sorg. Inte hela tiden. Ibland tränger sig verklighet på, och gör dem rädda och ängsliga. Tills de alla tre kommer på (Molly förmodas hänga med) att de just inte kan göra mer än hänga med, ta hand om varje dag, leva den som vore den den sista. Fast det fixar de ju inte. Eller åtminstone fixar sällan.
Klokheter har en förmåga att trigga fram motsatser. Leva varje dag som vore den den sista – blir ”skit i idag, gör vad du vill, eller gör inte vad du inte vill”. Strunta i om det är vettigt, bry dig inte om att andra kanske (säkert) tycker du är knäpp. Alltför icke-vis, du borde vara klokare vid din ålder. Alltför utan perspektiv och utan tankar på framtiden.
Agnes frustar till, hon undrar vilken framtid ”man” avser.
Den både hon, Margareta och Molly har är tämligen kort och kanske till och med förutsägbar. De är ungefär jämngamla, de tre. Hundårsräkningen har ingen av dem riktigt kläm på, men om Molly är 11 år, så blir det kanske 77. Lika. Fast Molly är spänstigare än de två andra, som ändå är rätt friska i ben och annat.
Hon är pigg, fast inte just här och då!
beskrivarblogg 
Lite så där tänker jag också, vad har jag att skriva om? Jag lever inte nåt intressant liv på något vis. Men ändå så håller man på!
Så för guds skull, sluta inte blogga! Du skriver så bra, och du gör det du skriver intressant.
GillaGilla
Kram o tack behöver din uppmuntran – som du kanske min…
GillaGillad av 1 person
Kära Margareta. Du har ju i stort sett skrivit en faktabok. Även om jag förstår att den kommer att vara mycket känslor med i ”spelet” – renskrapade från den förljugna värld som vi (de flesta av oss) befinner sig i. Låtsasleken om hur jädrans bra vi har det osv.
Men innanför pannbenet på dig finns drömmar och fantasier som du kanske skulle ta och utmana? Du vet ungefär var jag har förpassat mina som befinner sig långt bort i tid och rum. Fast förankrade i något som egentligen inte finns.
Kanske placera U och dig i en förskönande situation som för en gång skull slutar lyckligt. För när du tecknar ner känslor är du en mästare. Eller också kan du väl återuppta det här med dikter. De kan vara förlösande.
Jag är lika vilsen som du – vad ska jag skriva om nu? Ingenting omkring tycks vara anmärkningsvärt.
Hur som helst har jag tagit hem 50 Hubbo-böcker i förhoppning att kunna sälja av några till Rallarsvingen, den där som finns på berört ställe, du vet. Du kan väl ta och hålla tummarna i vädret den 31 😉 😀 Puss på´re ❤
GillaGilla
Kära vän, nog blir det något skrivet någon gång – just nu är det tomt. Har just ätit tårta med födelsedagssonen, hans pappa kan inte äta vispgrädde (heller) utan att behöva spotta och nästan spy – så är det också att bli gammal… Lycka till med bokförsäljningen på Rallarsvingen! Håller tummarna! Och kramar dig
GillaGilla