Att bli gammal…

Födelsedagsmiddagen avnjuten – nu är sonen och hans vän och Molly ute och tar en lång kvällspromenad. Agnes och före detta maken sitter inomhus. Agnes vet inte riktigt vad hon vill just nu. Koppla av, koppla ur ligger nära till hands att önska. Inte görligt just nu. En annan gång.

De promenerande är återkomna, Molly ligger i sin bädd, och övriga sitter/ligger bäst de kan, läser och virkar.

Jag googlar urininkontinens, kopplat till stroke och demens – och hittar det vi söker, före detta maken och jag. Det som går att göra för hans del är att han försöker kissa också när han inte vet att han behöver, kommer ihåg att göra det om han inte gjort det på några timmar, gör det som det sista innan han lägger sig. Han är förtvivlad över ”olyckorna” och rädd att det ska bli för mycket för mig. Det är jag inte rädd för, tvättmaskinen fungerar – men jag blir ledsen över hans oro och hans känsla av att ännu en tidigare självklarhet inte fungerar som den ska…

Det är faktiskt inget annat än skit att bli gammal och inte kunna göra det som aldrig varit ett problem tidigare. Jag ska prata med husläkaren (om hen finns ö h t), men tror inte vi får någon hjälp, annat än möjligen förslag att använda blöjor. Där är vi inte än, inte så länge tvättmaskin och jag gör det vi ska. Jag undrar vad det här gör med självkänslan hos den som sakta blir allt mera dement och redan är osäker och otrygg. Hatar att inte kunna bistå, hatar att det inte finns något som gör livet lättare också för den som sakta lämnar det som hittills varit hans. Sörjer hans liv medan fortfarande lever.

 

 

 

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Att bli gammal…

  1. tantenstanttankar skriver:

    Lika glad som du skriver att du blir av mitt inlägg på min blogg, lika ledsen blir jag inombords av den situation du beskriver. Jag har ganska nyligen sett mina föräldrar kämpa med liknande problem och kan bara konstatera att jag inte alls ser fram emot att bli gammal om det betyder att jag inte längre kan äta när jag vill eller gå på toaletten när det behövs. Häromnatten låg jag vaken och funderade på möjliga utvägar om jag skulle få veta att jag har en sjukdom som sakta försämrar min funktionsförmåga, som mina föräldrar…. Bäst är förstås att leva tills man dör, och njuta av det man kan.
    Njut av dina framgångar och tack för att du delar med dig så generöst!

  2. beskrivarblogg skriver:

    Tack min vän – jag har samma funderingar som du kring åldrandet – och försöker hitta det jag njuter av parallellt med resten. I natt till exempel gick allt bra, ingenting hamnade på fel ställe! Kram och skön torsdag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s