Söndagsmorgon – har städat (dammsugit, torkat golv, Molly fäller päls igen), kört en tvättmaskin, diskat, ätit frukost (det senare i omvänd ordning). Vaknade halv sju och väckte även före detta maken… Nu på förmiddagen är sonens vän skjutsad till bussen, han stannar till kvällen. Och snart kommer släkten.
Solen skiner, lätt vind som torkar tvätten fort trots att det känns fuktigt i luften. Jag har just läst och sagt OK till artikeln i Forskning och Framsteg. Tack Sara Hammarkrantz.
Sonen fick skjuts med släkten in till stan, vi har fikat och pratat minnen några timmar och kommit ihåg sådant vi glömt, och annat vi minns, om de som levde före oss. Starka kvinnor, ibland otydligare män.
Fint att mötas, alltför sällan, men ändå. Före detta maken och jag satt en stund i kvällssolen och funderade kring dagen. Han har sina minnen, ofta mycket klara, jag har mina, ofta minde tydliga. Kombinerade blir de något. Det var gott att se svägerska och svåger efter alltför många år, gott att möta barnens kusiner. Vi finns ju – och gläds åt att vi också finns för varandra.
.
Vad fint! Jag inser mer och mer vikten av att relationsarbeta. För ibland kan det kännas motigt att dra igång något. Lättare att inte. Men när man väl tar sig samman och fixar en släktträff är det så mycket värt och mer ju äldre man blir.
GillaGilla
Ungefär som du sa också syrran – och det var trevligt! Ha det gott idag!
GillaGilla