Jag (och förmodligen också Agnes) är trött(a). Inte för att vi uträttat några storverk idag, bara ändå.

Har slagit sönder – eller snarare, vinden slog sönder – ett av mina nyligen Tradera-inköpta martiniglas. Parasollet välte och glaset med det. Några timmar senare skulle jag byta glödlampa i duschrummet, lyckades klämma dit kupan så att glödlampan trasig föll till golvet framför fötterna på före detta maken som duschade. Det gick bra, jag plockade glas igen och han skar sig inte. Och den nya lampan lyser. Som sagt, jag är trött.

Molly har redan lagt sig, i min säng. Klockan är nätt och jämnt nio, det är svart augustikväll utanför fönstren. Och jag gäspar. Det finns ingen att vara vaken med, ingen att småprata med, ingen att smeka och älska med. Läser i stället – just nu en bok av författaren till Ved, Lars Mytting. Jag vill fortfarande läsa ved-boken, men den här kom före. Så här långt en knepig och välskriven historia.

I förmiddags for jag iväg för att posta böcker. Glömde väska med plånbok hemma och vände efter en kvart och åkte tillbaka. Det här är typiskt stressbeteende, minns de gånger jag i San Fransisco trodde att jag tappat plånboken, spärrade alla kort och sedan hittade plånboken… Stress. Nu var jag inte långt gången innan jag kom på vad som fattades. När jag så handlade, med lapp i hand, kom jag hem utan vad det nu var, någon sak. Det har jag glömt nu och jag har slängt lappen. Det går nog bra ändå.

Photo by Akshar Dave on Pexels.com

Ovanstående sägs vara en bild av stress…