Ser synnerligen otrevliga bilder på teve från tandläkare, som opererar en patient. Förmodligen gör det inte lika ont som det ser ut, hoppas patienten är totalbedövad. Lämplig inblick nu när jag ska till tandläkaren i morgon… Det är Fråga doktorn-programmet som går. Tror jag fortsätter läsa Myttings bok.

Nu är det ”i morgon”, Molly och jag har varit ute i ett tyst och ännu tomt Sundbyberg. Kändes lite höst. Jag funderar på hur dagen ska disponeras. Tandläkaren först, därefter samtal med TV4. De vill ha med boken i ”efter 5”, kanske mig också. Någonstans under veckan behöver jag hämta en försändelse på Ica på landet, så att den inte returneras. Då kan jag passa på att vattna blommorna också. Och jag må fixa åtminstone något inför sonens släktkalas på lördag hemma hos mig. Handla det som ännu fattas. Tänka. Och lansera min bok fredag eftermiddag… Samma dag som bästa vännen fyller år.

Jag försöker komma ihåg att andas.

Före detta maken kanske sover fortfarande, han har i alla fall inte gått ur sängen. Frukosten får vänta en stund.

Trafiken – och därmed trafikoljudet – börjar komma igång nu när klockan är runt 7. Jag stänger balkongdörren, oväsendet en halvtimme senare är öronbedövande. Gatan utanför borras upp för nya vattenledningar. Ett alldeles friskt (syns på stubben) stort träd i gathörnet har fällts. Halva gatan är avstängd. Över huvud taget känns det just nu som om staden är uppgrävd överallt, ombyggd, gatorna omlagda. Avgiften för boendeparkering har höjts med 100 procent, samtidigt som det är orimligt svårt att alls hitta parkering. Lapplisorna jobbar flitigt. Längtar till landet och tystnaden.

Numera vet jag att jag inte vill bo i någon stad permanent. Frukost.

Photo by Linnea Herner on Pexels.com

Inte ”min” skog eller sjö, men vacker – och tyst.