I en artikel om Susanna Alakoskis nyutkomna bok Bomullsängeln säger hon bland annat ”mormors oberättade liv” (som boken till stor del handlar om). Tycker om de orden. Min mormors livs är också oberättat, många mormödrars liv är nog det. Och eftersom jag faktiskt inte känner till så mycket om min mormors liv innan jag kom in i det när hon var drygt femtio år, skulle jag behöva fantisera ihop de fragment jag har. Hon skulle förmodligen inte ta illa upp, ens om hon kunde.

Delar av mitt eget liv är berättat, i min bok Free Spin. Jag skriver om spelmissbruk, men också om kärlek och glädje, åldrande, död och saknad. Boken beskriver några år som fick mig att börja skriva – och så småningom bli spelfri. Det är en frihet som jag kämpat mig till, dag för dag. Att skriva något varje dag hjälper mig, liksom tryggheten i att jag registrerat mig på spelpaus.se.

Idag lever jag ett annat liv, jag är tillbaka hos före detta maken, och försöker följa honom i hans nuvarande och obekanta liv, med en demensdiagnos. Det livet är också oberättat. Ingen av oss vet vad nästa dag ska omfatta. Och det gör faktiskt inte någon annan heller, om än frisk. Vad som helst kan hända när som helst. Ofta något annat än det förväntade.

Om en stund ska jag åka in till bilverkstaden i Norrtälje och få en tid för service och koll av ABS-systemet inför besiktning längre fram i höst. Kör en tvättmaskin och hoppas på torkväder även idag, även om det just nu blåser mindre än igår. Före detta maken diskar frukostdisken.

Tid för service av bilen, dyrt… Och banken vill inte att jag överför pengar från mitt konto via min dator, ”du har inte behörighet…” – detta när jag har behörighet att logga in. Pratar med banken som inte kan bistå. Laddar upp appen i telefonen, där fungerar det nu, men alla mina sparade konton är borta, bara syrrans är kvar… Och fortfarande släpper inte banken till i datorn. Trist.