”Jag vet inte hur det ska bli”

Moster satt hopsjunken vid sitt lilla köksbord. Hon kallades aldrig annat än Moster, mammas yngsta syster. Nu var hon nära nittio år och hade tappat bort livslusten.

Agnes vet inte heller hur det ska bli, men har fortfarande lite livslust kvar, fortfarande lite nyfikenhet på livet framöver. Inte för att det hon har nära sig är uppmuntrande. Demens av vilket slag det vara må är förödande, förminskande, förödmjukande för den det drabbat. Och påfrestande för omgivningen.

Det är en okänd värld både för Agnes och före detta maken. Den är oförutsägbar, olika från dag till dag. Ibland känner de igen sig, ofta famlar de sig fram båda två. Men, även det här livet ska levas och utforskas. Så många liv en människa lever om åren får bli många. Goda och mindre goda, nätt och jämnt uthärdliga ibland. ”Full av liv” var Agnes även då, för tio år sedan och några år före och efter november 2009. Det är inte ett jubileum hon tänker fira.

En morgonpromenad…

20190916_092149.jpg

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s