Inspirerande par

Paret Caroline och Leffe Grimwalker inspirerar mig. Får mig att önska att jag också hade en partner som jag kunde prata om allt med. Att vi kunde förmera varandra, inspirera och skriva så att datornerna glödde. Något som många ville läsa, något som gav oss både inkomster och frihet. De jobbar hårt, det inser jag – men jag tror att de också har roligt, ofta.

Vad skulle jag göra med friheten? Resa, vara annanstans utan krav på att jag skulle fixa saker och ting, jag skulle kunna betala för att slippa, bo i lagom varmt klimat och i bra miljö. Bra för fortsatt skrivande.

Kanske måste det vara så att man hittar en skrivpartner som också är den man lever mesta tiden med. Någon man älskar och därför har totalt förtroende för, total tillit utan rädslor. Jag blir alltför ofta rädd att inte duga, inte vara tillräckligt bra, vad det än gäller. Självkänsla och självförtroende är inte på topp. Det tar sig, det blir bättre eller större eller vad det nu är det blir – men det tar tid och jag har ont om tid. Jag börjar förstå att jag faktiskt har bråttom.

Om man som jag debuterar vid 77 års ålder har man bråttom. Då går det inte att som jag gör nu sitta och vänta på att något/någon ska hända. Då måste jag göra det själv, skapa det jag vill, göra det jag tror att jag behöver göra. Det jag nästan inte törs göra, det jag inte vågar skriva.

Vad vore farligt? Att någon säger att jag inte kan skriva, inte vet något om det jag berättar, att jag ljuger och fabulerar? Inte farligt, om någon begåvar mig med fantasi att fabulera blir jag bara glad. Och det jag berättar är alltid min historia, min berättelse, min sanning. Den må sedan skilja sig hur mycket som helst från andras. Det gör nämligen ofta den egna sanningen.

Jag tänker på minnen som ett exempel. Vad är ett minne? Något jag faktiskt kommer ihåg, eller något någon har berättat för mig som jag därefter minns? Kan nog vara både det ena och det andra. Objektiva minnen är inte så vanliga, var och en av oss skapar sina egna minnen, de minnen vi behöver för att fortsätta våra liv. Ibland är minnena hjälpsamma, ibland inte. Ibland vårdar vi minnen vi kanske hellre skulle glömma. Av skäl som mår bra av att skärskådas.

2014-04-10 19.33.47

Jag minns/vet att det här är morfars bror Johan i unga år, alldeles i början av förra seklet.

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Inspirerande par

  1. lenaikista skriver:

    Vad roligt det var att ses på Bokmässan! Precis den uppiggning jag behövde efter allt strul o kringirrande. 🙂

    Jag läser dina tankar kring man/skrivpartner och inser att det är ungefär vad jag har med min nuvarande man. Vi träffades t o m på nätet, men för 20 år sen, när det mest var nördar o webbare där, som skrev långa mejl till varann. (icke-Tinder kan jag säga.)
    Nu sitter vi i soffan bredvid varann. läser, skriver, pratar. Vi gör en del annat också (faktiskt!). Men det är stommen. Några pengar gör vi inte på våra olika bloggar, men vi har ju pensionen och det viktiga är att skrivandet är både lustfyllt och nyttigt, för både kropp och knopp. Och så får vi ibland helt oväntade och mkt givande kontakter på den vägen. Inte illa!

    PS: Minnen är ett kapitel för sig. Visste du att varje gång vi minns plockar vi ihop minnet från olika håll i hjärnan och sätter ihop det på nytt. Därför ändras det ofta över tid. Fascinerande att både läsa o skriva om!

  2. beskrivarblogg skriver:

    Hej Lena och mannen din – det var roligt att ses – och känna igen varandra – glad åt er relation, den låter som en jag också önskar mig, och önska kan jag ju… Kram till er, fortsätt skriva och prata med varandra! Allt gott!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s