Molly sprang hem

Oj, oj, och oj. Tur jag inte har en stegmätare. Den skulle ha chockat mig. Idag har jag gått alltför många steg i skogen. Över stock och sten, utan att bryta benen. Plockat massor med svamp, trattisar, kantareller, några gula trumpeter, fjällskivlingar. Och gått fel och tappat bort Molly, som slapp koppel en stund för att inte fastna i alla grenar. Eftersom hon är klokare än jag sprang hon hem, mannen larmade grannen som ringde och talade om att hunden var hemma. Jag var på väg, så trött att jag knappt trodde benen skulle bära mig. Men glad ändå att jag inte kom ut på Överbyvägen som häromåret. Nu var jag lite närmare hemma.

Och sedan rensade jag svamp, och rensade svamp. Som nu ligger förvälld i frysen. Vi har ätit middag (flankstek med potatismos, och svamp och paprika). Mannen har diskat och jag bara sitter där jag sitter. Törs inte föreställa mig vad kroppen kommer att säga i morgon. Är mycket tacksam att Molly sprang hem. Hon är nog lika trött som jag.

Skogen är inte att känna igen med alla fallna träd. Jag skyller på det när jag tar fel väg i en skog jag gått i under ungefär femtio år. Ändå hittar jag de flesta av mina gamla svampställen. Ett, svart trumpet, är dock fullkomligt borta. Gör inget, de andra har jag skattat också i höst.

Rapport från en söndag. Samtidigt som Turkiet dödar människor i Syrien, och Sara Danius är död. Livet och döden pågår hela tiden, jag är tacksam att befinna mig på de ännu levandes sida.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Molly sprang hem

  1. livsglimtar skriver:

    Det är hemskt när man blir så där slut och jagad måste du ha känt dig, till du fick veta att Molly var hemma. Jag vill inte vara i din kropp imorgon, det blir nog en pust och stön dag. Själv har jag krupit ner i sängen, är helt slut efter denna dag. Maken och Frasse är kvar sovrummet, men snart får jag sällskap.
    Som skogen ser ut på vårt land/Roslagen, så är det inte svårt att tappa bort sig, tror inte alla förstår hur mycket stormen slog ner. Men svamp finns det gott om, maken var ut en sväng förra gången vi var på landet. Men i år har vi inte alls plockat så ofta som tidigare.

  2. beskrivarblogg skriver:

    Jo, jag var orolig tills jag fick samtalet som sa att hon var hemma. Ryggen vill inte riktigt idag, jag får ta det lugnt och definitivt inte plocka svamp igen – jag är ju ute i skogen i Roslagen också ibland, och vet att det är illa. Jobbigt att gå. Kanske tar jag en titt nästa vända – kram på dig och njut av Frasse!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s