mera måndag

Jag borde skriva om Agnes. Eller kanske Agnes borde skriva om mig, fast det är väl det hon gör när hon berättar något. I alla fall för det mesta, ibland lägger hon nog till eller drar ifrån. Allt går ju inte att skriva om.

Idag är Agnes låg, om av väder eller annat låter sig inte tydligt bestämmas. Hon har bytt från hemmamyskläder till aningen mera lämpliga för att möta en ung kvinna och prata spelberoende. I kassen ligger utskrivna texter, tidningar och bok. Datorn får stanna hemma. Hoppas Julia får ut något av mötet. Vi ska ses i eftermiddag när hon är ledig efter skolan.

I morgon vill både Agnes och jag åka hem till mitt igen. Ingen av oss tycker om att vara i stan, och om vi räknar in Molly så är vi tre mot en. Mannen är inte aktiv i sitt motstånd mot mitt hem, men tycker nog att det är bättre att vara hemma i Sundbyberg. Det är ju hans hem. Han finner sig i att till exempel vara utan teve. Nyheter kan han kolla på SVTplay.

Varje vecka tror både Agnes och jag att någon av oss ska kontakta kommunen och försöka få lite avlastning i omsorgen om mannen. Hemtjänst en dag i veckan kanske. Varje vecka tar ingen något initiativ.

Någonstans läste jag om en 95-årig kvinna som var olycklig över att hennes demente man till slut måste flytta till ett ”boende”. Hon kunde inte längre klara av det han behövde. Och så är det nog – det är svårt att bistå och hjälpa med det som behövs, och det är lika svårt att till slut tvingas upphöra och släppa taget. Än är vi inte där, mannen och jag – men viss avlastning blir allt nödvändigare.

Varje morgon går jag och Molly förbi ett av hemtjänstföretagen i Sundbyberg, det största tror jag kommunkontakten nämnde när vi sågs på försommaren. Personalen står utanför och röker. Nästa gång jag går förbi med hunden samma sak. Det företaget och dess rökande och illaluktande personal vill jag inte ha hemma hos mannen.

Nu har Julia och jag pratat i en timme nästan om spelberoende, reklam, vems ansvar vad är, vad som behöver göras för att inte flera ska fastna i spelmissbruk. Jag har mött en skärpt och vacker ung kvinna, och önskar henne allt gott – med det här projektet och med livet. Ett fint möte. Ser fram emot att få ta del av hennes arbete när det är klart.

Och Free Spin har fått två fina recensioner hos Bokus! Det gläder mig!

wine glass

Photo by Adrianna Calvo on Pexels.com

Skål och tack!

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s