Halv två, onsdagseftermiddag med strålande sol och alldeles lagom temperatur ute. Mannen har just kommit in efter sin promenad.
Molly och jag var i tvättstugan strax efter sju i morse, fick gå ner till butiken och köpa mera tvättmedel. Igång med två maskiner, bort till bilen för att hämta hundmat ur den tunga säcken som fick stå kvar senast. Hem och ta hand om tvättmaskinerna plus ladda två till, och ordna frukost. Klockan elva var all tvätt hemma. Då var det dags att ta en lagom tröttande promenad runt Lötsjön med Molly, som nu tar igen sig i sin bädd. Jag gör detsamma i min stol, med datorn i knät.
Plastsvanarna (kommunal ”konst”) är precis så fula som man kan föreställa sig, i grotesk storlek dessutom. Svanarna i plast och de förstorade upplysta rådjuren i någon sorts metalltråd är obegripliga exempel på kommunalt självstyre. Att jämföras med de levande ankor, änder, sothöns, gäss och svanar som finns överallt i sjön.
Kanske är det i kväll det blir den där stekta sillen med löksås till middag. Det visar sig.
Högt flabb åt svanen, vilket jag utstötte alldeles nyss. Här ordas det om plastpåsar som hamnar i valmagar och här bjuder en kommun på skådebröd till folket som inte har en aaaaning om hur en svan ser ut. I plast dessutom och ännu värre – någon har fått rejält betalt ur skattekistan. Jag säger då det, men vad har vi att sätta emot?
Steksill med löksås… aaaaaaaa… så gott.
Puss och kram på dig ❤
GillaGilla
Galet eller hur, lär ha kostat åtminstone 300 000 kr… Vad rådjuren kostade vet jag inte, men de är som något hämtat ur en Disney-film!
GillaGilla