Ninna, med bloggen Min ostyriga Penna, skriver detta när hon läst Free Spin. Jag är tårögd av glädje!

”Nu har jag läst klart ”Free Spin” skriven av bloggvännen Margareta Börjesson på Beskrivarblogg. Känns lite malligt (positivt) att ha blivit bloggvän med en författare. För det är man ju, när man blivit publicerad, även om jag inte visste det från början. Jag fastnade för hennes blogg för den är så härlig att läsa! Sen läste jag om publicerandet och allt det andra.

Författare. Dessutom en författare som skriver oerhört väl. Hur hon skriver! Lika välskriven som naturromantik och skir filosofi. Mjukt och varmt och levande. Äkta. Till och med när det gäller sorgliga och jobbiga saker. Jag beundrar hennes mod, att skriva på det här viset, men det är nog det som gör att det blir så bra. Önskar jag kunde vara lika fri. Men blir det kanske, med henne och några till underbara förebilder. Ni vet vilka ni är.

Tyckte väldigt mycket om boken. Till en början tänkte jag att den här går inte att sträckläsa. Det finns så mycket känslor i den, och det väckte egna tankar i mig. Men ju längre jag kom i boken, desto svårare var det att lägga den ifrån mig för att göra något annat.

Ja, jag tycker det är ofantligt modigt att vara så självutlämnande och ärlig när man berättar om en sån sak som sitt eget spelberoende och vad det fört med sig. Av katastrofer och elände, av skulder och skuldkänslor. Om hur man kan bli behandlad av andra människor, som om man bara var en stor skit. Välsignade de, som fortfarande stod vid hennes sida. Som var hennes familj och vänner, och särskilt de som vägrade agera som medberoende.

Det är starkt att komma igenom en sån här sak. Att landa på andra sidan om allt elände, och se det positiva som finns! Att inse var man befinner sig, att man aldrig kan komma ifrån själva beroendegenen, men vara stark nog att fortsätta sitt liv och sina åtaganden. Dag efter dag, vecka efter vecka. Njuta av boken, glaset med vin, solen på uteplatsen.

Sak, förresten. Fånigt ord som egentligen inte alls passar in, men vad ska man kalla det? Komma igenom en sån här… pärs? Prövning? Är det en väg till självkännedom? (Min fundering precis just nu. Har inget att göra med eventuell sanningshalt – eller brist på sådan.)

Margareta säger det själv, alla väljer vi våra handlingar och får dras med konsekvenserna. Men nog tusan har spelbolagen inte bara ett finger med i spelet utan en hel arm. Minst! Att locka, manipulera, lura – på alla sätt försöka få folk att börja spela och förhoppningsvis fastna i fortsatt spelande. 

Dom säger antagligen också, ”Det är ni själva som väljer att spela, vi tvingar ingen.” Samtidigt som de säkert gnuggar händerna av fröjd över alla miljoner de håvar in. Ingen känsla för allt lidande som spelande och spelskulder kan orsaka. Och det värsta är kanske att Svenska staten ligger bakom en hel del av de här spelen. Svenska spel, var det väl det hette.

Och det är alldeles för lätt att få lån på nätet, utan säkerhet. Men hög ränta.

Ja, jag vet inte! Läs boken, för Margareta vet!

Jag grät emellanåt under läsningen. Och mot slutet grät jag så tårarna flödade fritt. När nära och kära dör, så… ”

Tack Ninna, jag tar dina ord till mitt hjärta – de värmer mig.