Bibliotek som har Free Spin alltså. Gläder mig!

Behöver semester, har jag kanske redan skrivit det? Tror jag nog, men tänker inte kolla. Behöver vara bara med mig själv, äta eller inte äta middag, göra eller inte göra vad som helst. Framför allt inte tvätta kalsonger och torka golv stup i ett. Inte städa alls, inte tänka ut middagsmat och inhandla det som behövs, och laga maten. Gärna äta god mat, också med enbart mig själv som sällskap. Och dricka gott vin, eller en Dry Martini. Är inte så intresserad av gin & tonic, åtminstone inte så här års. Gärna bubbel, måste inte vara champagne.

Längtar efter att få lägga mig på kvällen, sova mesta delen av natten (utan hund i sängen emellanåt), vakna när jag vaknar (utan hundsvans som piskar upp mig) och inte behöva se till att hunden kommer ut, att hunden har det den behöver äta och dricka, och därefter göra frukost. Koka ägg, plocka fram, se till att mannens fem morgonpiller är där de ska, kaffe i muggen, rätt bröd och pålägg, plus marmelad, och vatten på bordet. Min tekopp också förstås, och mitt ägg…

Det där skulle jag vilja slippa någon/kanske till och med några veckor. Gå till en frukostbuffé, och lägga för mig det jag tror att jag vill äta på morgonen. Sitta länge, i lugn och ro, där ingen vill mig något. Ingen behöver mig för någonting, jag behöver inte hämta ett batteri till mannens hörapparat, eller lista ut var käppen har gömt sig. Jag behöver inte tala om att rena kläder finns där de alltid finns. Eller tala om att det är dags att raka sig och klä på sig när klockan börjar bli tolv på dagen.

I morse var han färdig att åka tidigt, han visste att vi skulle iväg, men hade glömt när. Bilverkstaden var inte aktuell förrän klockan 14. Men, med letandet efter glasögon och packande av bilen, så kom vi iväg i lagom tid. Vi kunde vänta inne i bilhallen medan däcken byttes, och det var skönt eftersom det blåste så kallt ute.

Han gillade att vi hade besök häromdagen av Inga-Mari, även om han inte kände henne eller hade träffat henne tidigare. Någonstans kunde de ändå kommunicera. Jag inser att jag bidrar till att han blir isolerad, jag ser inte till att han kommer ut – och om jag frågar om han vill, vad han vill – så får jag svar som gör att jag inte gör något. Han vill inte, men gillar i alla fall ibland när han väl utsätts för nya människor, eller för den delen, gamla bekanta.

Inser att det mesta jag nu skriver handlar om mannen, och om mig, om vårt åldrande. Tillsammans och bredvid varandra, igen. Hur livet ordnar sig efter alla krumbukter, efter kärlek och slut på kärlek, efter död och långsamt döende. Han och jag är tillbaka, i den lägenhet jag också bodde i för snart 20 år sedan. Jag sover i samma säng som då, han bredvid. En skillnad är att ingen längre kryper över till den andra för älskog. Den delen av vårt liv tillsammans är slut.

Photo by Suzy Hazelwood on Pexels.com