Photo by Kai Pilger on Pexels.com

Agnes har hört av sig, hon är på Mallorca. Och hon bor inte på något turisthotell, hon har hittat ett ställe i en by, långt borta från ”ära och redlighet”. Där finns hon nu i en liten lägenhet med det allra nödvändigaste. Hon har tänkt stanna åtminstone två månader, kommer tillbaka i mitten av januari (om hon inte förlänger sin vistelse). Visserligen har hon inte havet alldeles nära, men hon har natur och vänliga människor som inte hatar turister. Det finns ett litet ställe där hon kan äta för måttliga pengar om hon inte vill laga mat själv. Och hon har skrivro. Ingen och ingenting stör henne. Visserligen är hon ganska säker på att de närmaste grannarna har lite koll på om hon syns till varje dag, men den kontrollen är vänlig och omtänksam. Någon bryr sig om att hon mår bra och inte trillar och bryter armar eller ben.

Jag blir förstås avundsjuk på Agnes. Önskar att jag vore i hennes kläder. Det är jag nu inte, det är november, julen tränger sig på i varuhus och brevlådans reklam. Snart är det dessutom halt på trottoarer och vägar, bilen har vinterdäcken på, men mina Icebugs finns därhemma där jag inte är nu. Än halkar jag inte på is, nöjer mig med att falla pladask i skogen och snubbla på dramatenvagn på Fridhemsplan. En gullig ung man hjälpte mig oroligt på fötter, men log när han såg att jag var okej.

Å Agnes, nu får du se till att berätta vad du gör och vad du skriver. Du måste tala om vilken mat du gillar bäst, och om det finns gott vin där du bor. Är du ensam icke-spanjorska? Ge mig dina bilder och berättelser så att jag kan uppleva det du upplever, trots att jag är kvar här i Sverige. Jag kan ju kvittera med att tala om sådant som sker här. Det mesta är inte särskilt roligt eller intressant, mycket SD-fake news och konstigheter, mycket mygel med skattepengar som när det gäller Nya Karolinska. Uppdrag Granskning tycks ha tappat omdömet helt när de släpper loss en antisemitisk omplacerad överläkare att berätta sin historia, stackars man (ironi). Är det faktiskt så nu här, att judehat och än så länge mest verbal förföljelse är vanligt? Hur blev det så? Alla som levde under andra världskriget med nazisternas förintelse av judar är inte döda, vi borde minnas. Och de som inte var med borde ha lärt sig något av oss som minns.

Klimathot – pratar man om klimatet och om att sluta äta kött, sluta flyga med mera, där du är? Kanske äter man redan nu bara lite kött, och flyger sällan? Jag vet ingenting om livet på landsbygden på Mallorca. När du kommer hem får du berätta det du inte skrivit om. Önskar redan att du skulle komma hem i morgon, men förstår att det är en självisk önskan. Du är där du vill vara just nu. Jag hoppas du har det bra, och att du kommer igång med ditt skrivande igen. Och jag saknar dig.

Medan du är borta lever jag mitt liv. Om en liten stund ska jag göra middag, ”sprödbakad torsk” med portionspotatisgratänger till, det ena från Hemköp och det andra från Lidl. Sallad, tomater, paprika och ost därtill. Eller kanske den picklade paprika-lök-salladen som sonen gillade när han smakade. Mannen är lagom förtjust, jag tycker mycket om den och ska nog göra mera när denna är slut. Limoncello ska jag också göra mera av, till och med mannen som annars inte dricker alkohol alls, vill gärna ha ett litet glas. Ingefära-citron-drycken däremot, den får jag konsumera på egen hand. Han grinade bara illa.