Min mormor

 

Porträttet av min mormor när hon var ca 16 år hänger på köksväggen – det har jag lovat yngste sonen. Lyckas glömma att ta det med till honom varje gång jag är hemma. Hon har följt mig tillräckligt länge nu, det är dags för någon annan att se henne. Det är ett förstorat fotografi i vacker träram, kan undra hur det kom sig att hon ville och kunde kosta på sig en sådan ”onödighet”. Spännande tanke som kanske ska följas upp – ingen idag levande vet, så det är fritt fram att fantisera.

Min mormor fascinerar mig på många sätt, den jag kände när jag växte upp och hon blev allt äldre – vid sidan av den unga kvinna som visat sig lite grann när jag förstått att hon till exempel hade två döttrar utan att vara gift, att morfar erkände faderskap till den tredje dottern och att han och mormor gifte sig när dottern var femton år… Vad hände dessförinnan? Vem är far till min mamma, och hennes äldre syster? Det är inte många år mellan respektive barn.

Jag vet inte, ingen annan heller idag. Förmodligen visste alla i Gustafs allt om mormor när det begav sig. Hon tycks ha varit respekterad som föreståndare för ålderdomshemmet, och tidigare på regementet i Rommehed. Min yngsta syster har släktforskat lite, men det är märkligt svårt att hitta uppgifter om mormor.

Eftersom hennes bild hänger på min köksvägg och jag inte är där, så får någon annans kanskemormor plats här. Mormor drack också kaffe på fat.

photo of elderly woman

Photo by Himesh Mehta on Pexels.com

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Min mormor

  1. bergalott skriver:

    Det finns mycket att skriva om livsöden bakåt. Jag har också tänkt lite i de banorna men jag har förstått att det vill till något alldeles speciellt och banbrytande, i alla fall om tanken är att en sådan historia ska ges ut. Lokal utgivning iofs, men det är hårt arbete för ringa intresse.
    Nu är jag peeeesimist för egen del men just idag skulle det sitta bra att ha en gammal anhörig som t.ex utförde stora bragder med att kasta ut dansken eller varför inte en hovfröken som blev älskarinna åt någon tjusig kung, satte honom i drag och övertog hela kungariket. 😉
    Men… att skriva ner det lilla vi har antecknat i huvudet eller på papper om våra släktled kan aldrig skada för det är folklig historia och kan i framtida led värdesättas mycket högt. Så de så 🙂
    Kram ❤

  2. beskrivarblogg skriver:

    Tack för trogen läsning, och kram tillbaka. Jag har skrivit bakpå den stora tavlan vem hon var, när hon föddes och dog, och var i världen hon fanns. Som du skriver, det kan värderas högt i en framtid…

    • Lollo skriver:

      Jättebra att du gjort det, Margareta. Man vet aldrig om, eller när ett eventuellt intresse vaknar. Plötsligt kan sådan information bli jätteviktig för någon, kanske den man minst anar.
      Kramis ❤

      • beskrivarblogg skriver:

        Tack Lollo, så kan det nog vara. Glad att du både läser och kommenterar; hoppas din tillvaro lugnat ner sig lite nu efter höstens rabalser… Kram

      • Lollo skriver:

        Jodå, jag drabbades inte personligen mer än känslomässigt (illa nog i och för sig). Det var inte kul att se sitt namn florera på det sättet.
        Nästa gång får mitt nyskapade alter ego ta det. Om det blir någon nästa gång, och om jag förstår att jag ger mig in i att delta med en ”livsfarlig bok” …
        Kanske jag i fortsättningen ALLTID ska använda pseudonym på något sätt … för att gardera mig … 😉

        Tack förresten, för den inspiration du gav mig till att skapa ett alter ego. Jag vet att du inte behövde anstränga dig, bara bekräfta vem Agnes var, men tack ändå.
        Jag får tacka A-Lott också, som bidrog till känslan med sina demoner ;).
        Jag har haft fantastiskt roliga sjukdagar tack vare det. I morgon ska jag åter till jobbet, men det blir svårt att slita sig från min nya vid-sidan-om-värld. Jag har inte tid att jobba i den verkliga … hahaha 😀

      • beskrivarblogg skriver:

        Förstår dig, tacksam att vara så gammal att jag slipper den verkliga världen – och begriper idag inte hur jag stod ut… Kram Lollo, ett alter ego är användbart ibland – önskar dig lycka till med framtida projekt i eget namn!!

  3. lenaikista skriver:

    Jag har två bilder av mormor på väggen vid matplatsen: förlovningsbilden och valaffischen hon var med på. Men visste inte mycket om henne förrän ganska nyligen. (Synd att åtm jag inte var intresserad av att veta mera om de äldre generationerna förrän det var för sent…)

    Men nu försöker jag i efterhand bättra mig, o spar det jag får veta i mitt externminne bloggen – utifall att mina (eller andras) efterlevande småningom skulle bli intresserade. Man vet aldrig.
    https://lenaikistaminnen.wordpress.com/2019/10/14/min-mormor-alida-lindmark-en-del-av-sveriges-1900-talshistoria/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s