Idag är himlen grå

Tisdag 14 januari, nästan fem grader varmt och mycket kraftig blåst, nu dessutom regn.

Jan promenerar inomhus idag. Han går inte frivilligt, jag tjatar upp honom. Helst skulle han sitta och halvsova i sin stol hela dagen. Nu hör jag sovrumsdörren stängas, antagligen går han in och sätter sig på en stol därinne en stund. Jag sitter kvar där jag är, men jag är rädd att han inom en alltför kort tid inte kommer att kunna gå alls. Hans första stroke för åtta år sedan skadade framför allt ena benet, och den eskalerande demensen gör ingenting bättre.

I morgon ska jag träffa en kvinna som är spelberoende. Hon hittade min sida på Facebook, och vill läsa min bok. Hon har stängt av sig via spelpaus.se – men det finns alltför många casinon som inte har licens i Sverige och där man ändå kan spela. Hon skäms, som jag gjorde. Att vara spelberoende är att ha en skamlig sjukdom, som ingen pratar om. Ändå är vi många, alltför många.

Idag är himlen grå.

Har tagit fram någon sorts gryta ur frysen, plus ris som jag tänker steka, med ett ägg i. Min lust att laga mat är helt försvunnen. Hoppas lite kommer igen så småningom. Jag blev väldigt glad när syrran ringde och berättade att hon fått prata lite med vännen som fick en stroke häromdagen. Men min första känsla, när jag såg att det var min syster som ringde, var rädsla. Vad skulle hon berätta? Rädslan försvann, men något sitter kvar. Kanske påminnelsen om hur skört livet är, för oss alla. En kunskap vi tror oss ha, men som ändå överraskar oss när något händer.

Jag tänder alla lampor och snart ljusen också. Ljus behövs idag. Fröautomaterna är tomma, men det är ingen idé att fylla på när vinden är så stark som den är nu. Fåglarna får leta på marken, som mössen.

Gör mig en Dry Martini, och lägger i ett par syltlökar, för att ta bort smaken av vermouthen (italienska Martini, extra dry). Fungerar just inte. Men det blir ingen Marezzo förrän i Sundbyberg. Får köpa på mig några flaskor.

Jan sitter igen i sin stol, med fläkten på framför sig och filt över knäna. Han är fr

woman wearing red hat and sunglasses

Photo by Nashua Volquez on Pexels.com

usen av sig numera. Med dagens vind blir det inte riktigt varmt i köket hur vi än eldar. Hemma i lägenheten vill han helst ha runt 25 grader, jag våndas. Mår definitivt bättre av den lägre innetemperaturen här.

Antar att eventuella läsare ville veta ovanstående.

Zetas salami Milano smakar bra idag, enligt Jan. Igår gjorde den det inte. Några skivor och ett glas av hans alkoholfria rosé (Periquita) är eftermiddagsmellanmål för hans del.

”Tröstekvist” är ett nytt ord skapat av en vän i norr, ett vackert ord, för mig fyllt av mening. Lärkträd har många sådana tröstekvistar, både vintertid när de står där ruggiga och stripiga, och på sommaren när de är odisciplinerat gröna för att på hösten bli otroligt vackert orangefärgade, ungefär som hennafärgat grått hår (har provat en gång när mitt hår blivit grått, gör inte om det). Hade rött hennahår i flera år, och gillade det. Jag var stursk nog då, är det inte längre. Inte på samma sätt.

Önskar ibland att jag vågade vara som de där fantastiska gamla tanterna med orange hår och stooora brillor, som klär sig som de vill och som tycks ha ekonomi att skaffa sig alltihop. Borde leta på dem på nätet och glädjas åt deras livslust. Trots att de är gamla, som jag. Livslusten tar inte slut, om man är lyckligt lottad. Min har återkommit, den var mycket svag ett antal år när jag spelmissbrukade. Viktigt att påpeka, den tog inte slut, inte ens då. Att avsluta livet var aldrig ett alternativ. Tyvärr är det den enda möjligheten för många spelmissbrukare, och kräver ett aktivt ställningstagande. En narkoman kan ”råka ut för” en överdos, en alkoholist kan dricka ihjäl sig även om det tar några år. En spelmissbrukare måste bestämma sig – leva eller dö.

Har inte skrivit om eller tänkt på spelberoende på länge. Vill inte bara vara den spelberoende människan. Naturligtvis har det triggats igång av morgondagens möte. Hoppas vi kan ge varandra någonting.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Idag är himlen grå

  1. bergalott skriver:

    Mitt i mörkret når din lysande stjärna fram till någon som troligtvis letar efter det halmstrå som kan få denne bort från missbruket. Vilken ynnest. ❤
    Må vägen komma dig till mötes! Kram ❤

  2. Vad fint du skriver! Hoppas att morgondagens möte blir bra. Kram!

  3. beskrivarblogg skriver:

    Tack – det hoppas jag med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s