På väg in till möte i Norrtälje – rejäl punka som inte blev bättre av att jag var tvungen att köra med trasigt däck tills jag kunde stanna efter vägen… När jag så ska ringa efter ”någon” (bärgare eller så) inser jag att telefonen ligger kvar hemma. Så, jag sätter på varningsblinket och bara står och ser dum ut.

En assistancekårenbil kör åt andra hållet, jag vinkar, men de fortsätter. Efter ett par minuter kommer bilen tillbaka och stannar bakom mig. Två killar säger i mun på varandra ”vi såg att du har problem, vi är visserligen på väg på ett uppdrag, men…”.

Snabbt backar den ena in min halta bil på en liten väg, snabbt halar de fram allt som behövs för att byta däck – och jag inser att jag ju har ett nytt däck i skuffen. Det tog 10 minuter – så kunde jag ge dem varsin kram och åka till mitt möte, kom dit med en minut till godo.

Tack vad ni nu heter, vi presenterade oss inte – men jag är innerligt tacksam och glad över hjälpsamheten.

Efter ett bra möte gick jag in på biblioteket – och där formligen lyser min bok från karusellen med nya faktaböcker!

I morgon blir det två nya däck fram.