Kris på hundbajspåsefronten

Inga hundbajspåsar i någon av tre butiker, nästa Molly-promenad får gå ner till hundaffären, där borde jag hitta det jag söker. Och hon tycker om att komma in där, med alla goda dofter.

Jan satt i hallen med uteskorna på när jag kom tillbaka. Men har så ont i knät att han valde att ta på tofflorna igen. Nu sover han i sin stol. Det här är inte bra.

Läste om en 95-årig österrikisk författare som skrivit en bok där anteckningar, semikolon, dikter, dagboksmeningar – allt finns. Hur hon i den skenbara oredan skapar sig själv, om och om igen. Patos och svala av Friederike Mayröcker. En mening i recensionen av Amelie Björck i Aftonbladet fastnar hos mig ”det poetiska jaget och dagboksgenrens jag är samma – varken fiktivt eller dokumentärt definierat genom handling. Det är ett skrivande jag som uppfinner sig självt genom texten och blir till just och bara där.”

Vet inte riktigt vad det betyder, eller vad jag läser in i de orden. Men de pratar med mig, kanske är det igenkänning, att jag när jag skriver gör ungefär detsamma (inga likheter i övrigt). Uppfinner mig själv, just här och nu, varje ögonblick. Särdeles poetiskt är det nog inte, men dagboksaktigt. Och inte fiktivt. Inte dokumenterat genom handling – vad betyder det? Förstår jag nog inte. Jag dokumenterar ju mina handlingar, det jag gör genom att berätta om det. Är det samma sak eller något annat? Jäklar vad knepigt det blev. Mitt förstånd kommer till korta. Ungefär som en ingresskrivare apropå börstips skrev (också idag, möjligen i samma Aftonblad): XX gör sig ann bla bla börsbla bla – i stället för att skriva att XX tar sig an… Trist med människor på tidning som inte klarar av språket.

Tråkigt att Jan inte kom ut idag, det var skönt ute.

Tog ur en hörapparat, för att slippa höra det som antingen är trafikbuller eller vatten i elementet bakom mig. Nu är det väldigt tyst. Jag bara tuggar. En stunds läsning kanske, tredje delen av Sagan om klanen Otori.

Men jag har ingen ro, småplottrar och plockar, slänger ett blomblad som äntligen ramlat av julstjärnan som stått sedan ett par veckor före jul och försummats vad gäller vattning. Den ser likadan ut, minus ett blad nyss. Otrevligt, men jag kan inte med att slänga hela blomman heller. Någon sorts liv är det ju i den. Som i oss, vi två gamlingar som sitter här bredvid varandra. Den ena lite längre bort än den andra. Jan och jag, igen, efter många år isär. Nu isär på ett annat sätt än då.

book sunglasses old nostalgic

Photo by Pixabay on Pexels.com

Vad är det som gör att jag ofta kommer på att jag ska tvätta glasögonen, när jag just smort in händerna? Det finns säkert någon ”lag” som förklarar detta, Murphy´s law till exempel, vad säger den? Har jag glömt om jag någonsin vetat.

Googlar och lär mig att ”om något kan gå snett, så gör det det”. Vet inte om det är direkt användbart i det här sammanhanget. Han, Murphy, måste ha varit en obotlig pessimist. Kan inte låta bli att kolla, han var tydligen ingenjör och uttalandet hade först enbart med tekniska lösningar att göra, något med slädar på 40-talet.

Mera vardaglig spridning anger exempel som att det enbart regnar när man glömt sitt paraply, eller att den kö man väljer i butiken oftast är den långsammaste. Så att, om jag smörjer in händerna är det klart att jag därmed måste tvätta glasögonen (och därmed ”förlora” handinsmörjningen). Tja, kanske är det så.

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Kris på hundbajspåsefronten

  1. bergalott skriver:

    Skönt att läsa lite från din tillvaro. Hur den är och hur du mår. Infall från stora litterära världen och närheten om övergivandet av grammatiken 😉
    Kram ❤

  2. beskrivarblogg skriver:

    Kram min vän, nu äter Molly hundgodis à 23 kr i form av fisk – luktar skunk börjar jag känna, men hon gillar det – och vi äter varsin semla! Så det så

  3. Ninna skriver:

    Önskar jag kunde skriva som du. Vet inte ens hur jag ska beskriva det jag menar. Snabbläste lite i en av mina gamla bloggar härom kvälen. Rättare sagt, de sparade inläggen. Själva bloggen tömde jag totalt och är nu borta. Fast namnet lyckades nån kines (???) sno. Helknäppt! Det var blogger/google på den tiden så kanske inte att undra på. Att den blev stulen alltså. Men man trodde ju att allt skulle försvinna helt. Tur jag hade raderat allt jag hade skrivit, samt alla bilder. (NU babblar jag!!!)

    Nåja! jag skrev mer på den tiden i alla fall, från 2007 och framåt ett antal år. Om ditten och datten. Om skrivande och livet runt omkring. Hoppas jag kommer tillbaka till nåt liknande så småningom. Minns att jag till och med kommenterade lite frikostigare! Ska man kalla det för ”Den gamla goda tiden”? Inte för att livet är så oävet nu heller, egentligen mycket bättre numera. Men är fortfarande lite hjärnseg när det gäller skrivandet och … lat?

  4. beskrivarblogg skriver:

    Kram Ninna – jag tror på att skriva så ofta man ids, inte som ett tvång men som något bra, och skriva även om man själv inte vet vad eller varför – kul att du läser, uppskattar dina kommentarer, ha det gott

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s