I lördags

25 januari 2020 – datorn gick inte igång. Bara alldeles svart. Jag klämde här och där, stängde locket, flyttade sladden, försökte många gånger. Inget hände – förrän jag tryckt lite överallt och den plötsligt tändes. Vet tyvärr inte varför. Nu har jag kopierat till USB det mesta av det jag har i datorn. Puh, vilken skrämselhicka jag nästan fick. Började undra om det finns någon datorhanterare i Norrtälje etc. Kände mig väldigt hjälplös. Och nu är jag glad igen.

Jan satt i sin stol och kände varmluften från fläkten på bänken. Den som han har i sitt rum, påslagen, varje natt. Nu frågade han varifrån varmluften kom.

Jan verkar avstängd idag, har inte koll på någonting. Nu fikar vi, dvs dricker te i stället för kaffe, det verkar fungera bättre för hans del.

Datorn fungerar fortfarande.

Nu har jag utlovat potatismos till middag, köttbullar ur frysen. Klockan är lite över ett. När han ville gå ut, och jag tagit fram rullatorn, skulle skorna på. Han kunde inte knyta själv idag. Och när han väl var påklädd och jackans dragkedja uppdragen – skulle han gå och kissa. Jag börjar känna att jag närmar mig gränsen för vad jag tål. Jag blir elak. Vill inte vara elak. Nu är han ute en liten stund, och då börjar Molly klättra på mig. Men hon går ner när jag säger ifrån.

Nu sitter Jan utmattad och sover i sin stol, promenaden var mycket kort. Molly sover också, huset är alldeles lugnt och rofyllt. Jag har fyllt på fröautomaterna. Idag bara tre grader (sex i solen) varmt ute. Vedspisen har äntligen tagit sig efter lite ommöblering av veden. ”Mitt hjärtas fågel” sjunger i mitt huvud – ”när du ser mig, när jag finns i dina tankar, då flyger mitt hjärtas fågel högt mot skyn”. Wiehe och Afzelius.

Löst Svd´s supersvåra sudoku. Vi har ätit kex med philadelphia-ost och ett glas vin för Jan, en DM för mig.

Två trisslotter, ingen vinst. Har eldat upp lotterna, kunde lika gärna ha slängt tre tjugor i spisen. Men det gör jag inte. Det var länge sedan jag köpte en lott, och nu lär det dröja igen.

Ska snart skala potatis, och kommer just ihåg att jag slängt potatispressen jag hade, en sån där delbar som bara föll isär. Men jag har en gammal stomp, den får duga. Det blir gott mos med den också, med smör och kanske en äggula. Och uppvärmda köttbullar som gör Molly ”galen” av längtan. Sallad och tomater, lite ost, och en glass efter.

De billiga tulpanerna från Hemköp är fortfarande fina. Glad att jag tog dem med hit.

Det börjar skymma, men det är ändå väldigt märkbart att ljuset också börjar återvända.

Corona-viruset sprids. I Kina talar presidenten/premiärministern, eller vad högsta hönset nu är, om att viruset sprids snabbt. Kaos, inga bussar tillåts lämna Peking, Hong-Kong utlyser nödläge. I Frankrike två konstaterade fall, Finland? När kommer det hit? Och vad händer då, med en sjukvård som krisar utan pandemi?

Potatis skalad. Köttbullarna är inställda i ett skåp, men Molly sniffar efter dem ändå. Hon ska få en när vi äter.

Oj, vad jag önskar att jag hade någonting som gav mig en ”passiv inkomst”, någonting som bara kom och som jag inte behövde anstränga mig för. Som kvinnorna i adeln som ”bara fick 10 000 kr” en vacker dag – från (förmodar jag, iddes inte läsa) någon förmögen adlig person som donerat medel en gång. Jag riskerar inte den sortens påfyllnad, men de nio kronor jag fick för ett par månader sedan från Svenska spel gör mig fortfarande undrande. Och lite mer än nio kronor en gång vill jag nog ha. Ena pensionssumman ökade i år med hela fem kronor i månaden, den andra med 67. Statliga pensionen ökade faktiskt med drygt 200 kr. Jag klarar mig.

Har tänt nya ljus, det är nu svart utanför fönstren.

Tror att jag handlade på Ica för sista gången idag, och tog min bonuscheck om 25 kr samtidigt. Vill inte handla där mera, vill inte tituleras ”stammis” – hela den lilla Ica-butiken bredvid biblioteket var full med glada hyllskyltar och ”stammis”-tillrop. Jag fick lov att säga till kassörskan att jag nog hade en bonuscheck att lösa in…

Det får bli Coop i fortsättningen. En gång i veckan i Sundbyberg, med bilen till Hallonbergen. Eller på nätet? Har ju inte kollat.

Dags för lite Otori-läsning före middagen. Klockan är nu sex, vi har ätit en god middag, med glass efter, för Jans del. Jag hoppar över glassen. Har gjort i ordning diskvatten, får se om han nappar. Grytorna är klara, resten ligger i diskhon..

Jag skulle vilja ha en rejäl och hårdhänt massage. Längesedan. Min kropp behöver beröring, numera får jag nöja mig med den professionella, om jag ser till att få ändan ur vagnen. Än har jag inte fått det.

Jan har gått till sängs. Jag sitter här och läser lite, FBar lite, kollar mejl (tomt). Tänker på Lena och syrran på Cypern. Nu tycker Molly att hon ska få flera köttbullar, men icke. Inte jag heller. Eldar i stället. Och släcker lampor utom i sovrum och kök, och tavelbelysningen i rummet övre Sala-tavlan av Stig Engström. För så hette han väl? Gjorde han inte, Stig Engberg. Ficklampan gav mig rätt namn…

Nu är klockan nio. Borde lägga mig jag också. Molly sover nöjd i sin bädd. Men jag vill inte. Inte för att jag har någon bättre ”sysselsättning” för mig. Vill bara inte. Så jag sitter väl här en stund till, med tända ljus och läser kanske. Eller inte.

Ser ingen måne på himlen. Bara diverse huslampor och gatdito som lyser. Det här är ingen kolsvart landsbygd, här has det koll.

pile of books

Photo by Pixabay on Pexels.com

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till I lördags

  1. bergalott skriver:

    Det är då självaste f…
    Här skriver jag en kommentar och när jag skickar så har den här förbenade datorn hoppat ur kontakten med internet. Att hitta tillbaka till kommentarsfältet…. hahaha… glöm det. Men det handlade om att jag njuter av att läsa dina rader och att jag följer med både inom och utom. 🙂 ❤

  2. beskrivarblogg skriver:

    Kram vännen min – vet att du gör det och det värmer! Sköt om dig

  3. Vad bra du är på att skriva stämningsfullt, känns lite som att man delade dagen med dig. Kram!

  4. beskrivarblogg skriver:

    Tack Louise – dina ord gör mig gott.

  5. Karin skriver:

    Alla dessa stressmoment som finns i ens vardag – en svart dator är jobbigt. Tur att den kom på bättre tankar! Och det påminner mig om att det för länge sedan är dags för en back-up av min dator. Det dyker ju upp en sådan där påminnelse på skärmen då och då: Har inte uppdaterats på xx dagar. Jag misstänker att det är xxx dagar vid det här laget. Den klickar man ju rutinmässigt bort, men din skrämselhicka får mig att ta fram den extra hårddisken. Tack för det!

  6. beskrivarblogg skriver:

    Bra att jag skrämde både mig och dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s