Drapa

Onsdag kväll, trött och less på att skriva, också. Uppdrag Granskning pågår, jag hör just inte och vill inte se, verkar ledsamt och sorgligt. Vill inte veta mera om Robin. förmodligen död, stämningen är sådan.

Har duschat och tvättat håret, ska ju till tandläkaren i morgon. Som om de bryr sig. Hoppas jag inte luktar Dry Martini, eftersom jag just nu dricker en sådan. Människors sorg bärs så olika. Sneglar på personerna i programmet. Och ser en bild på ett kommunalhus, därinne tar någon fram en pärm och bläddrar och pekar med ena handen i fickan. Journalisten sitter och ser i papperen. Boendet har uppenbarligen inte fungerat som det skulle, är det pojken som drunknade därför att ingen såg till honom? Kanske.

Var finns någon glädje? I Turkiet har just ungefär 30 personer dött i laviner, och några till när ett flygplan bröts mitt itu. Krig på olika platser tar hela tiden livet av många, inte alla soldater. Israel, Palestina, Iran, Irak, Syrien, Turkiet, gränsen mellan USA och Mexico. Sydamerika. Kina just nu med coronaviruset.

Världen är sorglig, full av död, full av fattigdom. Människor är inte lika mycket värda, definitivt inte här i Sverige heller. Romer som tigger vill vi inte se, flyktingar eller asylsökande ska skickas tillbaka till länder de kanske aldrig varit i – på grund av byråkratiska regler. Sjuka människor utförsäkras, och ska jobba – men jobben finns inte. Ändå ska de sökas.

Hyreslägenheter ”renoveras” så att hyran blir så hög att de som bott där länge inte har råd att bo kvar. Landsbygden avfolkas, storstäderna har inte bostäder nog. Invandrare skickas till avlägsna kommuner och ensamhet från de kommuner som ursprungligen tog emot dem. De dumpas, ny term för hantering av redan skadade människor. Sjukvården fungerar inte, i Östersund ska personalen på sjukhuset ”undvika att använda elreglagen för dörrarna” – sparkrav som låter som något som Kronblom kunde ha hittat på. Landstinget ska spara 90 miljoner, gör det knappast med det sparrådet.

Vart har sunt förnuft tagit vägen? Försvann det med alla vinstintressen i vård och omsorg? Och skolor. Några lurar försäkringskassan på miljoner, några assistenter gör inte det de ska – därmed nekas många ”funkisar” den assistens de har lagstadgad rätt till. Medan miljardärerna i landet blir fler och fler. De fattiga ökar i samma omfattning. Många gamla är också fattiga. Och ensamma. De lever ensamma och de dör ensamma. Och begravs utan att någon människa är där och sörjer dem. En katt någon gång, och så den som förrättar begravningen. Ingen släkt, inga vänner. Ingen som saknar den döde.

Inte vet jag hur jag tog mig hit. Via Robin och ett ”boende” som uppenbarligen inte fungerat som det skulle – i alla fall inte för Robin. Vet ju faktiskt inte vad programmet handlade om, bara att det lilla jag såg och hörde gjorde mig ledsen.

Och nu berättar Superstars ”allt”. Jag kräks (nästan) och vänder bort ögonen, öronen kan jag stänga av genom att ta ur hörapparaterna. Så det gör jag.

Önskar så att jag fick vara alldeles ensam några dagar. Men det får jag inte. Tanken gör dock att jag kan låtsas allt jag då skulle göra, allt jag skulle klara av, allt jag skulle skriva. Och det är inte sant, det är ingen verklighet. Det är inte en jackpot på 49 miljoner heller, med Harry Boy. Tror Jan har program 5 på, bara reklam och korkad reklam. Fyran har kockprogram. Suck.

Men, vi är hemma där teve finns och Jan är nog nöjd med det, även om han står ut med att enbart se Rapport via min dator, hemma hos mig. Nu ska vi (jag) klara av det som ska göras den här veckan (tandläkare, synundersökning, lämna Molly fredag och få tillbaka Molly på måndag) och sedan kanske åka hem till mig igen. På tisdag – därefter har ingen av oss något program under februari. Förutsatt att jag ser till att vi får med oss det vi behöver så kan vi stanna åtminstone någon vecka, kanske lite längre. Ved har vi tack vare Erik och Lotta. Bilen fungerar. Jag med so far.20190309_091006

 

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Drapa

  1. bergalott skriver:

    Vet inte om du sover men undrar om jag får lägga din text på min sida?

  2. beskrivarblogg skriver:

    klart du får, kram på dig!

    • bergalott skriver:

      Ok, tack. Nu ligger den där i avkortad version. Tog bort slutet. Visste inte hur jag skulle ”reblogga” fast jag tryckte på knappen.Det hände ingenting.
      Hoppas du känner dig lite bättre till mods idag. Precis så som du skriver har jag vid så många tillfällen känt. Uppgiven över hur det blivit runt om oss, vi som trodde att världen skulle bli bättre. Därav rubriken ”Uppgivenhet”.
      Eller beror det på något annat som vi inte begriper. Vi här har ju under våra liv glidit fram på grädden ändå. Folkhemmet som vi trodde på. Kan vi med det, blivit så naiva? Så godtrogna? Så duperade/väluppfostrade/minimerade att ….. ?
      Kram ❤

      • beskrivarblogg skriver:

        Kram tillbaka, idag är en bra dag – har varit hos tandläkare och tandhygienist och det är faktiskt numera en trevlig tilldragelse. Jan hade sällskap av hemtjänsten. Och jag fick statligt tandvårdsstöd om 2 120 kronor!!

  3. Ping: Uppgivenhet – bergalott

  4. Tonymalmqvist skriver:

    Det sägs att det ska underlätta i ens tillvaro om man är lite knäpp av sig. Antar det är den skyddsmekanism vi har och vi oss kan använda oss så att man inte helt förlorar fotfästet i tillvaron.

  5. beskrivarblogg skriver:

    Tony, jag tror det underlättar! Ha en fin torsdagsfortsättning!

Lämna ett svar till beskrivarblogg Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s