Något nådens år är det inte. Definitivt inte för de människor (om de är flyktingar eller mingranter är en språksak, de är på flykt från sitt hemland Syrien) som samlats vid gränsen mellan Turkiet och Grekland.

Tisdag 3 mars 2020 – gratulerar systersonen på hans födelsedag. Och duktiga fotografen Viktoria Davidsson som också fyller år. Vi är tillbaka i Sundbyberg, jag lastade ur och åkte några varv för att hitta en parkeringsplats. Vi fick en nära porten. Molly och jag gick en kort promenad. Nu har jag varit och handlat, ett litet ”krislager” av diverse (som dock kräver att el fungerar). Något gasolkök har vi ännu inte i lägenheten, inga vattendunkar heller.

Glömde klänningen jag tänkt ha på födelsedagsfirande om tio dagar. Det får gå med det som finns här. I morgon tvättstuga, och på torsdag vårdcentralen igen, för koll av Jans ben och nya blodprover. Vi ska också ordna med lungröntgen. När remissen väl kommit in är det ”bara” att åka in till Läkarhuset vid Odenplan. Dit får det bli färdtjänst, liksom hem hoppas jag. Kallelse till ultraljud för hjärtat kommer väl också någonstans i närtid. Jag försöker ta en dag i taget, utan alltför stor oro.

Det märks väldigt väl hur Jan blir mera förvirrad än annars när det står olika aktiviteter på programmet. Som efter telefonsamtalet från vårdcentralen, om provresultat, nya prover, lungröntgen och ultraljud för hjärtat. Igår kväll behövde han fråga var han skulle sova, och tyckte att han skulle ner i källaren för att borsta tänderna. Det blir konstigt, och svårt att begripa hur det går till. I någon källare har han aldrig borstat sina tänder. Och hans säng står där den stått sedan han började sova i mitt hus för några år sedan. Än vet han vad jag heter, även om han ibland fortfarande säger ”hon” när det i stället borde varit ”du”.

Vi pratar om att tvätta händer ofta och ordentligt, att nysa i armvecket, att inte pilla i ansiktet.

Datorn ville inte gå igång när vi kom hem hit, skärmen var obevekligt svart. Jag försökte flera gånger, inget hände. Förrän det gjorde det, den startade. Varför svart, varför gick den igång? Ingen aning. Borde inte påverkas av bytet av router.

Onsdag 4 mars 2020 – vi for till vårdcentralen strax efter klockan åtta för att ta blodprover. Molly väntade i buren i bilen. Det gick relativt snabbt, och nu när klockan är kvart över tio har vi ätit sen frukost. Jan rakar sig, det hanns inte med i morse. Det snöregnar utanför fönstren. Jag borde parkera om bilen, den står lite för nära gårdsinfarten för en grinig parkeringsvakt. Jag får hålla utkik efter en lucka. I morgon är det dags för vårdcentralen igen.

Snart ska jag ner i tvättstugan. Det behövs.

Det är ljusare, trots att det också är mulet. Och snödroppar och krokus trotsar vädret här i stan.  Ger åtminstone förhoppningar om vår. En nästan bortglömd känsla, kanske glädje, ligger och tickar i mig. Något är det som gör mig gott.

Nu är det dags att göra en raid i frysen och se vad som kan passa till middag idag. Det blir torsk med äggsås.

SDs JÅ har åkt till gränsen mellan Turkiet och Grekland, och delar ut flygblad på samma tema som M-ledaren visade häromdagen (dock utan jaktklädsel); med ett citationstecken… ”Sverige är fullt” – han säger sig tala för Sveriges folk. Vilket äckel, vilken hänsynslöst pragmatiskt röstfriande skit.

Fy, det kunde inte illustreras bättre hur diverse intressen utnyttjar dessa arma människor, som först flytt till Turkiet, och nu försöker komma vidare – men nu har de bytt namn, från flyktingar till migranter. Och migranter får man tydligen mörda och stoppa från att söka asyl. EU vill också bistå Grekland i att skydda sina gränser, och nu får de ”hjälp” av JÅ. Usch.

Skrivlusten försvann. Och den lilla glädje jag trodde mig känna tidigare idag. Tvättstugan känns som en bättre plats än att studera det som går att läsa i tidningarna idag.