Torsdag 5 mars 2020 – var på VC kvart i två, hemma igen kvart i fyra. Jans ben lindade igen av Hava, hemsjukvårdare och jättegullig. Skicklig. Hon har bestämt att hon ska prata med biståndshandläggaren om att ställa oss i kö för ”alternativt boende, en vecka eller 14 dagar”. Båda kommer på hembesök nästa vecka. Och hon beställer madrasskydd. Och när vi träffar doktorn den 17 mars ska vi be henne skriva intyg om handikapparkering.
Mera hemtjänst menar hon också behövs (framför allt för min skull), några kompressionsstrumpor blir det inte, men kanske vanliga stödstrumpor när lindandet inte behövs längre. Idag lindade hon benen, men de såg väsentligt mycket bättre ut än för en vecka sedan. Hava menade också att Jan visst kunde behöva fotvård, läkaren har skickat remiss och det är läkaren som avgör. Vi får se.
Jag sprang som vanligt och parkerade bilen med Molly i, när jag parkerat Jan på bänken i entrén när vi skulle in, och detsamma när vi skulle ut. Jag får motion. Nu är bilen parkerad i ficka utanför huset. Och Molly vid mina fötter. Vi fikar.
Vad det är skönt att träffa människor inom vården som är just människor. Sofia, distriktssköterskan från förra veckan, kom också in och kollade de små såren, som läkte bra.
När jag talar med Jan om det där eventuella boendet, säger han bara ”ja” och nickar.

Photo by Mike on Pexels.com
”Vägskälet” närmar sig käraste vän. Det svåra och det oundvikliga. Ändock inte det slutgiltiga. Finns så mycket fint kvar. Du kommer alltid att behövas och uppfylla Jans behov av kärlek, närhet och omtanke. ❤ ❤ ❤
GillaGilla
Tack vännen, vägskälet närmar sig. Jag vet. Han vet. Och vi stretar på med den vetskapen i våra hjärtan. Kram och jag är innerligt tacksam att du finns och att du pratar med mig!
GillaGilla