Trygghet och rädsla

Lördag 7 mars 2020 – vi är på Addarsnäs. Jan tar en kort promenad när jag och Molly kommer tillbaka efter att ha varit in till biblioteket, lämnat Bokbörsen-böcker och handlat tandpetare. Nu står en gryta på spisen, svensk högrev och diverse rotsaker, purjo och lite rotselleri. Färsk timjan. En skvätt rödvin läggs till senare.

Disigt, nästan dimmigt över sjön. Men ljust ändå, solen skymtar. Små magra gula krokus runt ”mitt” stora träd vid bilen. Och både tulpan- och påskliljeblad på väg upp. Tofsvipor över en åker igår, men jag hoppas de har fattat att de ska vänta lite. Såg inga idag.

 

Det här skrev jag igår:

Har just pratat med Jans läkare, Malin Ö på Helsa i Sundbyberg – en läkare som tar sig tid att ringa kl 17 en fredagseftermiddag – bara för att berätta att blodprovet häromdagen var bra. Nu tycker jag att just den här vårdcentralen är alldeles fantastisk – och jag är så tacksam för att de månar lika mycket om mig som om Jan!

De vi har mött de senaste veckorna förtjänar både respekt för det jobb de utför och beröm för sitt bemötande av oss gamlingar. Tacksam!

Jag blir lite ledsen när jag ser att en vän på FB inte vill gå på en förmodligen rolig tillställning, eftersom där kommer att vara mycket folk och hen är orolig för att få lunginflammation igen… Det är otäckt hur rädslan för Corona avgör våra val idag, en del är säkert bra val, andra kanske inte. Vad gör det med oss att låta oss begränsas i vardagen, eller för den delen, lördagen? Vad kostar det när det som kanske vore en fin kväll i gott sällskap, med dans och glädje, byts till en kväll i ensamhet? Var och en må välja det den vill, men frågan kvarstår.

Söndagsmorgon den 8 mars 2020 – disig himmel även idag. Två grader varmt ute när klockan är åtta. Italien sätter hela Lombardiet i karantän, med flera miljoner människor. I Kina rasar ett ”coronahotell”, vad nu det är. Ett hotell som används som sjukhus för coronasjuka?

Vill inte läsa, vill inte veta mera om detta virus. Gömmer huvudet i sanden, vägrar bli riktigt rädd. Lite rädd är jag, vi har t ex besökt vårdcentralen ett antal gånger de senaste veckorna. Med väntrum fyllda av sjuka människor, förhoppningsvis inte smittade av corona. Noterar att jag inte hälsar i hand på någon längre, och ingen annan gör det heller. Törs knappt harkla mig om det behövs och det inte sker inom egna väggar. Men vägrar bli räddare än så här. Tvättat händerna ofta har jag alltid gjort.

Tanken har fallit mig in att vi är tryggare här ute på landet än i Sundbyberg. Men nästa vecka ska Jan på lungröntgen, och hemsjukvårdaren Hava och äldrehandläggaren Pär komma på besök. Nu tänkte jag boka färdtjänst, men inser att jag har därför nödig information i Sumpan. Kanske duger det med Jans färdtjänstkort, det ligger i hans plånbok. Nej, det räcker inte med kundnummer, man ska ha den personliga koden också. Så det får vänta. Vi åker tillbaka i morgon.

Det är fortfarande morgon, halv nio. Småfåglarna är i full fart, och trappen strödd med solrosfrön och -skal. Borde komma en eller annan solros vid sidan när det väl blir sommar igen. För det blir det väl?

light nature sky sunset

Photo by Pixabay on Pexels.com

 

 

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Trygghet och rädsla

  1. Den här oron för Corona…har den inte gått nuts, liksom?! För de allra flesta blir det ju bara en vanlig influensa. Försöker också att inte läsa för mycket om den, vill inte oroa mig för det också…Åh, vad bra med en läkare som ringer sent på fredags eftermiddagen, för att tala om att ett prov är bra!! Hoppas du får en fin söndag, kram!

  2. bergalott skriver:

    Vi är ca 10 miljoner i landet – en miljon i Stockholm. Räkna ut procenten och ställ den mot Digerdöden så kan vi fortfarande vara lugna, eller hur? Börjar det gå över 50% behöver vi börja bunkra måhända, men förmodligen hinner vi då inte förbruka det vi köpt på oss. Så… ha förtröstan och se fram emot ytterligare en sommar med Solrosors prakt invid trappen din.
    Kram ❤

  3. beskrivarblogg skriver:

    I alla fall ett roligare perspektiv än rädslan! Kram på dig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s