Lördag 7 mars 2020 – vi är på Addarsnäs. Jan tar en kort promenad när jag och Molly kommer tillbaka efter att ha varit in till biblioteket, lämnat Bokbörsen-böcker och handlat tandpetare. Nu står en gryta på spisen, svensk högrev och diverse rotsaker, purjo och lite rotselleri. Färsk timjan. En skvätt rödvin läggs till senare.

Disigt, nästan dimmigt över sjön. Men ljust ändå, solen skymtar. Små magra gula krokus runt ”mitt” stora träd vid bilen. Och både tulpan- och påskliljeblad på väg upp. Tofsvipor över en åker igår, men jag hoppas de har fattat att de ska vänta lite. Såg inga idag.

Det här skrev jag igår:

Har just pratat med Jans läkare, Malin Ö på Helsa i Sundbyberg – en läkare som tar sig tid att ringa kl 17 en fredagseftermiddag – bara för att berätta att blodprovet häromdagen var bra. Nu tycker jag att just den här vårdcentralen är alldeles fantastisk – och jag är så tacksam för att de månar lika mycket om mig som om Jan!

De vi har mött de senaste veckorna förtjänar både respekt för det jobb de utför och beröm för sitt bemötande av oss gamlingar. Tacksam!

Jag blir lite ledsen när jag ser att en vän på FB inte vill gå på en förmodligen rolig tillställning, eftersom där kommer att vara mycket folk och hen är orolig för att få lunginflammation igen… Det är otäckt hur rädslan för Corona avgör våra val idag, en del är säkert bra val, andra kanske inte. Vad gör det med oss att låta oss begränsas i vardagen, eller för den delen, lördagen? Vad kostar det när det som kanske vore en fin kväll i gott sällskap, med dans och glädje, byts till en kväll i ensamhet? Var och en må välja det den vill, men frågan kvarstår.

Söndagsmorgon den 8 mars 2020 – disig himmel även idag. Två grader varmt ute när klockan är åtta. Italien sätter hela Lombardiet i karantän, med flera miljoner människor. I Kina rasar ett ”coronahotell”, vad nu det är. Ett hotell som används som sjukhus för coronasjuka?

Vill inte läsa, vill inte veta mera om detta virus. Gömmer huvudet i sanden, vägrar bli riktigt rädd. Lite rädd är jag, vi har t ex besökt vårdcentralen ett antal gånger de senaste veckorna. Med väntrum fyllda av sjuka människor, förhoppningsvis inte smittade av corona. Noterar att jag inte hälsar i hand på någon längre, och ingen annan gör det heller. Törs knappt harkla mig om det behövs och det inte sker inom egna väggar. Men vägrar bli räddare än så här. Tvättat händerna ofta har jag alltid gjort.

Tanken har fallit mig in att vi är tryggare här ute på landet än i Sundbyberg. Men nästa vecka ska Jan på lungröntgen, och hemsjukvårdaren Hava och äldrehandläggaren Pär komma på besök. Nu tänkte jag boka färdtjänst, men inser att jag har därför nödig information i Sumpan. Kanske duger det med Jans färdtjänstkort, det ligger i hans plånbok. Nej, det räcker inte med kundnummer, man ska ha den personliga koden också. Så det får vänta. Vi åker tillbaka i morgon.

Det är fortfarande morgon, halv nio. Småfåglarna är i full fart, och trappen strödd med solrosfrön och -skal. Borde komma en eller annan solros vid sidan när det väl blir sommar igen. För det blir det väl?

Photo by Pixabay on Pexels.com