Söndag som blev måndag

Mera sol, och mera vind. Fröautomaten dansar, med och utan blåmesar eller talgoxar. Vårljus.

I köket brinner vedspisen, och värmefläkten låter. Jan sover en stund i sin stol. Molly ligger bakom mig,

photo of dog on sand

Photo by Yuma Kim on Pexels.com

om jag förflyttar mig gör hon det med. Rasslar runt fötterna på mig, vill veta att jag inte drar iväg någonstans utan henne. Jag drar ingenstans. Bilden ovan är inte Molly, men kunde ha varit.

På lördag 80-årsmiddag med vänner, två som fyller år samma dag, men bara den ena fyller jämnt. Har tagit fram en klänning, ska bara komma ihåg att få med den också i morgon när vi far tillbaka till Sundbyberg.

Har ingen ro idag, börjar läsa och slutar läsa. Vet att jag borde ägna mig åt det uppdrag jag har liggande – men får inte igång mig. Städa skulle jag kunna göra, det behövs alltid med hund i huset. Men icke. Laga mat får vänta tills köttfärsen tinat, det blir pasta till middag.

Jag gick ut med sekatören och började klippa de grenar jag kunde runt det stora trädet. Alla orkade varken jag eller sekatören ta, och fortfarande är många ”klippbara” grenar kvar. Nästa gång, nu är både hand och kropp trötta.

Har just duschat Mollys tassar, det är lerigt ute. Och klyvt några för stora vedträn.

 

Och så blev det plötsligt måndag. Vi är tillbaka i Sundbyberg, jag bokar tvättstugan och tvättar. Beställer färdtjänst, avbeställer färdtjänst – vi fick en annan tid än förmodat för lungröntgen. Och färdtjänst i april går inte att beställa i mars… Det gäller att komma ihåg. Vi har en lapp med datum och vad som ska ske, där förhoppningsvis allt finns med. Mycket nu, mitt i alltihop ska vinterdäcken bytas mot sommar dito.

Nå, jag är nöjd med att jag igår lyckades ta bort de flesta av kvistarna runt det stora trädet därhemma hos mig. Nu ligger en hög utanför syrenhäcken, hoppas någon tar bort den.

Yngste sonen behöver inte vara hundvakt på onsdag, har meddelat honom. Äldste sonen har någon konstig inflammation i ett knä, och har åkt in och ut på Danderyd de senast dagarna. Är tacksam att han till slut ändå berättad. Vi är alltför hänsynsfulla, jag berättar inte hur det är med hans pappa, och han berättar inte hur han mår. Nu hoppas vi att han får den hjälp och medicin han behöver, han försökte låta hoppfull. Och han vet att vi ställer oss i kö för ”alternativt boende” för hans pappa. Hans hustru läser mina blogginlägg, så han får viss information den vägen.

Var är jag nöjd med idag? Färdtjänstbeställningar fixade så långt det gick. Tvättkorgen tömd för ögonblicket. Ungefär det.

Har också dammsugit upp möjliga glasbitar efter det vinglas om åkte i golv, och torkat upp det kaffe jag spillde på mattan i vardagsrummet i förmiddags. Vi behöver åka till Ikea och handla billiga vinglas. Jan har inte riktigt koll på hur han viftar när hans glas står på bordet.

Hela mattan i vardagsrummet behöver borstas fri från hundhår. Att dammsuga räcker inte riktigt, men det får duga. Vill att det ska se städat ut när vi får hembesök av kommunens äldrevårdshandläggare (eller vad han kallas) och hemsjukvårdaren i slutet av veckan. I morgon ska här städas, köket klarade jag av förra veckan. Och nu har jag även onsdagen på mig, eftersom det inte blev någon lungröntgen då.

Plötsligt är det åter mycket logistik. Hembesök, återbesök hos Jans läkare, hans tandhygienist, fotvård på vårdcentralen, ultraljud på hans hjärta, lungröntgen, däcksbyte. Jag ska på 80-årsmiddag, hemtjänsten ska ta hand om Jan. Pust. Däremellan vill jag också vara hemma hos mig, nu när det börjar bli vår. Försökte sitta på altanen en stund nu under helgen, men det blåste för mycket. Fick dock sopat bort alla små kvistar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Söndag som blev måndag

  1. Karin skriver:

    Mycket igenkänning, Margareta. Inte minst att vilja vara på landet, samtidigt som allt praktiskt förutsätter stadsliv. Alla sjukdomsrelaterade uppgifter som blir ett jobb, men också en slags meningsfullhet, trots allt. Ambitionen att städa upp innan kommunala handläggare kommer, i stället för att passa på att visa upp hur pass mycket hjälp det egentligen skulle behövas!

  2. beskrivarblogg skriver:

    Inser att du känner igen, Karin – det är dubbelt, mångdubbelt. Glad att du läser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s