Skam – eller skäms!

Kvart över fyra, tisdag, molnigt. Solen har gömt sig. Men Jan är uppstigen från sängen, och i sin stol, med ett glas alkoholfritt rosévin framför sig. Ett antal tunna salamiskivor har han också inmundigat. Plus bytt kläder och tvättat sig, igen. Det ena före det andra. Han behöver klippa håret, men jag vet inte riktigt hur det ska gå till. Jo, jag vet – får beställa tid och ta bilen dit, släppa av honom och parkera om. Kanske klippa mig också.

Kummelfiléerna verkar innehålla mycket vatten, nu när de tinat. Har tömt tallriken flera gånger. Hoppas de smakar gott i alla fall…

Det är konstigt hur en annan människas liv kan ta överhanden, om inte totalt så nästintill. Just nu rör sig min tillvaro runt Jans behov, läkarbesök, provtagningar, oförmåga att gå mer än lite. Tvätt av hans tack och lov många byten av joggingbrallor. Byten av blöja. Tvätt med tvättlappar just nu när benen är lindade, men det får han klara själv. Hårtvätt blir det inte tal om – kanske en dusch när hemsjukvårdaren Hava är här på torsdag (eller om det var fredag), och innan hon lindar benen igen? Det är en idé, behöver inte ta lång tid.

Ännu diskar han för det mesta både frukostdisk och middagsdito. Han plockar in disk också, ibland på andra ställen än de vanliga. Och han har tack och lov fortfarande aptit, äter om än inte lika mycket som jag. Igår sushi, och jag fick förklara vad det var så att han visste vad som skulle serveras till middag. Ordet ”sushi” betydde ingenting för honom, men han kände igen bitarna när han såg dem.

En skärgårdsmäklare hade skickat ut ett reklamblad med kalender på ena sidan – bilder av Roland Svensson. ”De där känner jag igen” var det första Jan sade när han såg bilderna. Det gjorde mig glad.

Ett så här krympt liv, både hans och mitt – innehåller också glädjeämnen, oväntade sådana, som ovan. Mera vår, värme och sol och blomster i vanskött rabatt (hemma hos mig) eller pelargoner i krukor på hans altan på ”landet” – det kommer att göra oss båda gott. Ljuset känns just nu som det mest vederkvickande.

Jag tänker inte göra egen handsprit, det får duga med att tvätta händerna ofta och grundligt. Men jag blir så jäkla arg på de som köpt upp lager av apotekens handsprit – och säljer den dyrt på Tradera. Blocket har haft kurage nog att stoppa annonserna. Så eländigt dåligt att utnyttja människors rädsla på det sättet. Skäms.

Det är många som bör skämmas numera – bland andra de politiker i Sverige som just beslutat att Sverige inte (till skillnad från vilka EU-länder?) ska ta emot några minderåriga flyktingar. Varför ska vi inte göra det? Vilka faror kan dessa barn utsätta Sverige och svenskar för? Barnen (och deras föräldrar) kommer nu att lida, innan de kanske dör, barnen utan att ha haft några liv. Jag skäms över att vara svensk. Jag skäms över att hittills ha kallat mig socialdemokrat. Glad att mina föräldrar inte får uppleva detta. Ledsen att mina barn och barnbarn får leva längre än jag med ett land jag inte längre känner igen.

boy s face gray scale photo

Photo by Pixabay on Pexels.com

 

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s