Jag vill skriva, behöver skriva, men får bara ur mig mer eller mindre tjatiga berättelser om sjukdom och elände. Det blir jag inte gladare av. Ingen annan heller. Tjugo i fyra. Snöblandat regn eller tvärtom därute. Snart dags för Molly att få komma ut igen, men vi försöker vänta ut vädret.

I morgon, fredag, har vi veterligt ingenting på programmet. Annat än tvättstugan förstås. Det går fort att fylla tvättkorgen. Klockan åtta i morgon bitti fanns ledigt. Molly och jag var ute och blev blöta för andra gången idag, första gången regnade det inte.

Nyss fick jag ett telefonsamtal om att födelsedagsmiddagen på lördag är inställd. Corona. Klokt och tråkigt beslut av värdinnan. Bra säger jag. Vi har inte råd att kanske smittas av någon som kanske har varit i kontakt med någon som… Nu har vi alltså både fredag och lördag ”ledigt”, tvättar i morgon bitti och åker ut till Addarsnäs därefter. Bra trots allt.  Har mejlat hemstjänsten, och berättat för sonen att han inte behöver ta hand om Molly på lördag.

Har också talat med det andra födelsedags”barnet” som nog åker hem till sitt i morgon. Hon var redan på plats här för firande. Det reder sig, vi firar varandra längre fram när vi inte behöver vara nojiga över virus hit och dit. Jag är nöjd med att Jan är piggare och mera med idag än igår. Det räcker långt.

Photo by Ylanite Koppens on Pexels.com

Så, säger varmt grattis ändå,  till er båda kära gamla vänner, och vet att vi ses längre fram när världen är sig lik igen – eller ändå!