Onsdag 11 mars 2020 – de bruna bönorna var goda, liksom det stekta fläsket. Jag åt som vanligt mera än Jan, men han åt. När jag trodde att han diskade hade han ”bara” ställt in stekpannan och lagt resten av disken på diskbänken. Mera orkade han inte. Han har över huvud taget orkat väldigt lite idag. Vet inte varför. Nu såg han inte på Rapport heller, vilket han brukar göra. När jag undrar om han vill gå till sängs, vill han inte det. Men han vill ha vatten och får vatten.

Han har svårt att prata så att jag förstår vad han vill – det varierar också dag från dag. Ibland har vi inga problem att begripa vad vi säger, någon av oss. Ibland begriper ingen av oss någonting. Idag är det jag som inte begriper. Allt hänger ihop, också när det är obegripligt. För oss båda. Som så mycket numera.

Jag tittar på kunskapskanalen och ett program om en holländare som flyttade norrut och numera fotograferar valar – och en man som längre ner i Europa letar efter kungsfiskare. Jag har aldrig sett en kungsfiskare i verkligheten – den är så otroligt blå och så vacker. Jag får nog nöja mig med att se en sådan fågel på teve. Mannen har tagit omkring 10 000 foton. Stackars, att hålla reda på alla de bilderna. Nästa fotograf letar fladdermöss. Tror jag är nöjd med att inte ha drabbats av sådana lustar. Varken valar, kungsfiskare eller fladdermöss får mig att ge mig ut med en kamera. Ett hinder är att jag just inte vet vad som är upp eller ner på en traditionell kamera. För all del, jag kan ta bilder med telefonen, men…

Sedan björnar. I Kroatien. De letar efter ”björngrottor”, kollar spillning och ser hur björnarna flyttar på sig.  Och 8 000 kilometer längre söderut letar man elefanter.

Tror inte jag riktigt orkar med att leta efter alla dessa djur och följa deras letare. Men Jan tittar och ser en aning vaknare ut än tidigare i dag. Mannen i Afrika saknar åtminstone två tänder mitt i underkäken, men är ändå vacker. Och vet vad han pratar om. Svängarna är häftiga, lunchrast i Afrika byts mot båtfärd i trakterna av Island eller var de nu är. Holländraren är på Bleiksöya (eller så), och ser havsörnar och annat som inte finns i Nederländerna. Om somrarna har han tre-fyra turer varje dag med turister som vill ut på havet. Elefanter och vattenställen för människor går inte ihop lär jag mig.

Kungsfiskarna störs av privata båtar under turistsäsongen, och det är svårt att förhindra. Fotografen försöker få människor att förstå och vara mera varsamma med sin framfart. Och björnletarna hittar åtminstone en grotta. Med några avslitna grenar som bevisar att björn varit där. Det sägs att det inte finns några brunbjörnar (andra?) i Tyskland, men fortfarande finns de längre österut.  (Och i Sverige.)

Jag lär mig hur viktiga fladdermöss är för att hålla skadedjur borta. Också i städerna.

Photo by Miri on Pexels.com