Det är bara corona överallt. Blir trött, orkar inte läsa domedagsprofetiorna – eller tvärtom. Är så lydig jag kan, men Jan ska till läkare och jag måste följa med. Bara ett exempel på olydnad. Vi åker inte kollektivt, färdtjänst i taxi eller egen bil. Fast ibland blir ju färdtjänsten kollektiv, dvs med flera passagerare, åtminstone en till… Hm.

Vi klipper inget hår även om det behövs, tandläkare och tandhygienist inne i Stockholm får vänta. Jag vill dra hem till mitt hem, till landet där det kanske är färre smittade än i Sundbyberg. Och vi har inte så mycket ”på programmet” efter i morgon, då det ska lungröntgas. Fotvård 1 april på vårdcentralen kan vi boka av, men ultraljud för hjärtat den 7 april måste ske. Och kanske remissen till hjärtsviktexperten resulterar i en kallelse snart, det vet vi ingenting om idag.

Mat och toapapper har vi, alkoholfritt vin må inhandlas. Lite godis ska även den ha som är gamling och sjuk, om man nu gillar sådant rosévin. Även till salami. Tur jag har min Dry Martini.

Kanske far vi till Addarsnäs på fredag, Jan är inte så tänd på att leva utan Rapport på teven, eller Kunskapskanalen. Senast fungerade det inte att se Rapport på datorn, tar med den router vi har här nästa gång, kanske går det bättre. Annars må jag kolla med förvaltaren om de ”gjort” något med internetåtkomsten på gården.

En del företeelser gör mig arg. Som den där nazistiske partiföreträdaren som vill sälja munskydd för närmare 800 kr styck (tror jag att det var, kan ha blandat ihop siffror). Vilken bondfångare – tyvärr kommer rädsla förmodligen att få ett antal människor att tro på att det skulle hjälpa dem. Eller en annan kändis som rekommenderar något jag vet inte vad (orkade inte ta reda på det) som skulle skydda mot viruset.

Och så den stora katastrofen i sammanhanget – det blir ingen Eurovision Song Contest. Såå sorgligt, nästan lika ledsamt som att prinsessan Birgitta ”sitter fast i Spanien” (där hon alltid bor sedan flera år) och inte kan spela golf. Stackars. Kungen lär ha pratat allvarsamt, dock icke om syrran sin. Hoppas jag, vet inte, lyssnade inte. Och fast i Spanien utan möjligheter att cykla (bara hundpromenader är tillåtna) är även Elisabeth Höglund, synd om henne också som åkte dit trots att hon avråddes. Hon sägs ska springa runt i ett garage i källaren. Good luck.

Våra tulpaner med fem dagars garanti är inne på sin sjunde dag, fortfarande hänger blombladen med, men bladen börjar krokna och svartna i topparna. De får stå åtminstone morgondagen ut.

Jag är less på information och desinformation – och gläder mig samtidigt åt ljus, åt små blommor här och där, åt att det nog blir vår i år också. Trots att vintern uteblev åtminstone här i mellansverige. Påskliljorna borta vid kyrkan i Sundbyberg hade slagit ut när Molly och jag som vanligt gick förbi och morsade på Ragnar Thoursie, ellet åtminstone på hans minnesplakett vid kyrkomuren. Häromdagen var det bara blad, nu blommor. Och just nu, när jag ser ut genom fönstret, lyser solen på skorstenarna i närheten. Nyss såg det ut som om det skulle komma oväder. Så snabbt kan åtminstone väder ändra sig.

Kycklingen är rensad, sås gjord, ris förberett, currykryddan (Rajah´s, den bästa hittills) står på bordet så att ”man” får ta om man vill. Alla grönsaker som fick koka med kycklingen ligger fortfarande i skyn i cookern, kanske vill Jan ha åtminstone några morötter. Han brukar gilla dem. Osten ska fram ur kylen. Nu.

Photo by Pixabay on Pexels.com

När jag letar efter en gratisbild på Dry Martini kommer den här vackra bilden. Tack för den.