Igår

Torsdag 19 mars 2020 – hemkomna från storstaden och lungröntgen för Jan. Färdtjänsteriet fungerade. Molly är nu hemma igen efter långpromenad med Anders, och ligger bakom min stol. Vi väntar på att höra av hennes ”lillmatte” som kanske kan hämta henne och ta hand om henne ett tag. Det betyder lite ledighet för mig, och det behöver jag. I morgon bitti kommer också hemtjänsten hit för att hjälpa Jan med dusch, stödstrumpor och klädsel. I fortsättningen blir det dusch tre gånger i veckan, och morgonassistans varje morgon. Om vi inte behöver så säger vi bara ifrån – som nu i helgen och nästa vecka, då vi antagligen är hemma hos mig.

Och doktorn har skickat läkarintyg för ansökan om parkeringstillstånd. Måste bara kolla hur jag kommer vidare. Plus att hon ringer på torsdagseftermiddagen och berättar att lungröntgen var okej. Så skönt att veta det åtminstone, och så fint att hon bryr sig och håller reda på oss.

 

”Lillmatte” är på väg, hämtar Molly med pick och pack, så får vi se hur länge. Det känns bra, även om jag vet att det också blir tomt.

Nu är vi ensamma. Äter middag och rensar räkor, när Jan ska ta pillren för kvällen tappar han (kanske) ett, och jag hittar det inte. Så då bestämmer jag mig för att strunta i det, utan att veta hur viktigt det möjligen kan vara. Än är vi inte coronasjuka, men nu åker vi hem till mitt i morgon efter hemtjänstens besök på morgonen. Och vi stannar så länge vi kan, måste bara komma ihåg att meddela hemtjänsten. Vi bestämmer oss för att inte behöva dem nästa vecka. Åter 30 mars.

Lättad över läkarens besked i eftermiddag att lungröntgen var bra. Har förstås oroat mig över Jans slemhostningar och hur de kanske skulle påverka lungorna. Nu verkar det inte vara så.

I helgen ska jag fortsätta försöka skicka in en ansökan om parkeringstillstånd med läkarintyget. Och fotografier, har fotat Jan i kväll. När jag ville skriva ut hela ansökan tidigare i kväll gick det inte, så jag provar igen hemma hos mig.

Just nu försöker jag känna att det är skönt att Molly är väl omhändertagen av sin ”lillmatte”. Hon mår bra, och då gör jag det också. I morgon ska vi träffa hemtjänstnågon för dusch etc , och därefter ska vi åka hem till mitt. Jag ser fram emot det, Jan är förmodligen inte lika road.

Kanske stannar vi hela veckan – och då får jag ett krävande jobb att anbringa stödstrumpor – men det kan det vara värt. Jag vill vara där, han vill vara här. Vi fixar det på något sätt, som fungerar för oss båda.

Just nu försöker jag slippa se det auktionsprogram som pågår på teve. Hörapparaterna är sedan en lång stund urtagna, men jag sitter så att det är svårt att undgå att se. Inget av det jag skymtar verkar sevärt. Det är konstigt stillsamt i rummet när Molly inte är här. Inte för att hon väsnas, men för att hon finns här. Just nu gör hon inte det. Hon har det bra, jag vet. Och vi har det bra utan henne. Ändå fattas hon.

20190930_153757

 

 

 

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s