Små, blå blommor

Fredag 20 mars 2020 – lite vår i luften och på backen, små vackert blå scilla och klena gula krokus, när vi kommer hem till Addarsnäs från Sundbyberg. Vi träffade en trevlig och duktig hemtjänstkvinna i morse, som raskt drog på Jan de där svåra strumporna, stödstrumpor heter de, ordet försvann. Och kollade hur han klarade duschen så att hon vet hur hon ska göra nästa gång hon kommer. Bra möte. Nu har vi sagt att vi är här nästa vecka och inte behöver hjälp förrän tidigast 30 mars, kanske senare om jag avbokar fotvården den 1 april. Det visar sig.

Här är skönt att vara, vedspisen brinner snällt, värmefläkten har gått till och från – jag stänger av, Jan smyger sig till att slå på igen. Nyss flinade vi glatt åt varandra och fläkten. Middag idag blir avocados med skagenröra, några överblivna från igår räkor, ett par skivor rökt lax. Kanske en fräsch fralla till. Och ost förstås, rosévin alkoholfritt för Jan, bubbel för min del. Bra kork gör att det håller sig (det som eventuellt blir över). Har hört vad syrran säger i telefonen idag tack vare tips från Maria T om att slå på högtalare när någon ringer/jag ringer. Letade först efter högtalarknapp, men begrep till slut. Tack Maria.

Grannen på landet och vännen Sonja ringde för att höra hur vi har det. Uppskattat, kanske är det faktiskt så att vi bryr oss aningen mera om varandra nu. Igår stod två grannar och pratade när jag passerade. Den ena från balkong och den andra från backen. Han på backen frågade om allt var bra – ja jo – och så säger han vänligt ”säg bara till om vi kan hjälpa till med något”. Kändes gott. Än har vi inga akuta behov av hjälp (mer än hemtjänsten när vi är på plats), men ändå gott att veta. I huset finns flera som säkert ställer upp om vi behöver.

I morgon åker jag in till Ica och postar böcker. Inget annat, och fort och distanserat får det gå. Vill gärna titta in på biblioteket också för en snabb koll. Gör det kanske. Annars är jag ju lätt igenkänd som en sån där gamling som borde låsas in, eller åtminstone ha vett att hålla sig hemma bakom lyckta dörrar. Tror att jag förstått varför, men ogillar skarpt att vi inte tros om att vara rimligt försiktiga.

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Små, blå blommor

  1. Ja, vilken konstig tid det är, speciellt för er gamlingar. Hoppas att du kan slinka in på biblioteket, man behöver ju trots allt fortsätta leva. Och hoppas er helg blir så bra som det bara går. Kram!

  2. bergalott skriver:

    Hej på dig ”gamling”. Här kommer hälsning från en annan ”gamling”.
    Jag ska åka till några andra gamlingar och gam(b)la ihop oss och ha lite lajbans. Behövs verkligen, och att gemensamt åskåda hur samhällsyttringarna klassificeras och befästs hos övrig allmoge.
    Snarstuckenhet är adrenalinhöjande så jag kan inte säga annat än att; jag känner mig förbannat pigg för att vara gamling. Iaf i huvudet.
    😀 ❤ ❤ ❤ 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s