Fredag 20 mars 2020 – lite vår i luften och på backen, små vackert blå scilla och klena gula krokus, när vi kommer hem till Addarsnäs från Sundbyberg. Vi träffade en trevlig och duktig hemtjänstkvinna i morse, som raskt drog på Jan de där svåra strumporna, stödstrumpor heter de, ordet försvann. Och kollade hur han klarade duschen så att hon vet hur hon ska göra nästa gång hon kommer. Bra möte. Nu har vi sagt att vi är här nästa vecka och inte behöver hjälp förrän tidigast 30 mars, kanske senare om jag avbokar fotvården den 1 april. Det visar sig.

Här är skönt att vara, vedspisen brinner snällt, värmefläkten har gått till och från – jag stänger av, Jan smyger sig till att slå på igen. Nyss flinade vi glatt åt varandra och fläkten. Middag idag blir avocados med skagenröra, några överblivna från igår räkor, ett par skivor rökt lax. Kanske en fräsch fralla till. Och ost förstås, rosévin alkoholfritt för Jan, bubbel för min del. Bra kork gör att det håller sig (det som eventuellt blir över). Har hört vad syrran säger i telefonen idag tack vare tips från Maria T om att slå på högtalare när någon ringer/jag ringer. Letade först efter högtalarknapp, men begrep till slut. Tack Maria.

Grannen på landet och vännen Sonja ringde för att höra hur vi har det. Uppskattat, kanske är det faktiskt så att vi bryr oss aningen mera om varandra nu. Igår stod två grannar och pratade när jag passerade. Den ena från balkong och den andra från backen. Han på backen frågade om allt var bra – ja jo – och så säger han vänligt ”säg bara till om vi kan hjälpa till med något”. Kändes gott. Än har vi inga akuta behov av hjälp (mer än hemtjänsten när vi är på plats), men ändå gott att veta. I huset finns flera som säkert ställer upp om vi behöver.

I morgon åker jag in till Ica och postar böcker. Inget annat, och fort och distanserat får det gå. Vill gärna titta in på biblioteket också för en snabb koll. Gör det kanske. Annars är jag ju lätt igenkänd som en sån där gamling som borde låsas in, eller åtminstone ha vett att hålla sig hemma bakom lyckta dörrar. Tror att jag förstått varför, men ogillar skarpt att vi inte tros om att vara rimligt försiktiga.