Hur känns det när någon (jag) står där och säger ”ta käppen och kom”. Jag kan inte föreställa mig det, och jag inser att Jan hela tiden måste förhålla sig till mina ”order”. Någonstans litar han på att de är bra, men… Nu rakar han sig, efter blöjbyte och toabesök. Jag tar in dynorna från altanen.

Det går inte/jag klarar det inte att föreställa mig hur han upplever sitt liv just nu. Inte ens om han gör det. Nu är vi inne i köksvärmen igen, efter några sköna timmar i solen på altanen. Snart blir det flankstek med Lidls potatisgratäng i portionsformat, sparris och kanske bearnaisesås dessutom. Tomater. Ost.

Jan sitter med händerna för ansiktet och solen från väster genom köksfönstret. Fåglarna får klara sig till i morgon utan fröpåfyllning. Ids inte. Rena blöjor och rena brallor är mera näraliggande behov.