Johan Jansson

Torsdag 26 mars 2020 – Mats födelsedag. Han skulle ha fyllt 53 år idag, det gör han trots att han är död. I allas våra hjärtan lever han. Hans pappa sitter nyduschad och fräsch bredvid mig och fikar. Jag har lyckats boka av möte på vårdcentralen med hjärtsviktsköterskan, får ny tid per post småningom. Det krockade med annat åtagande. Min telefon parkerar mina samtal när jag slår på högtalaren för att alls höra. Ringde med Jans gamla Samsung (min är nyare) och hörde bra. Fattar inte varför min krånglar med mig.

Tror att vi mår bra. Jan nös nyss, men verkar inte förkyld. Han träffar nu enbart mig, och jag försöker hålla mig på plats. Ska gå till brevlådan senare och försöka klämma ner en bok, i stället för att åka in till Norrtälje, Ica och Schenker.

Solen lyser på oss, det blåser men jag inbillar mig att det är aningen mindre vind än igår. Antagligen för blåsigt ändå på altanen. Kollar lite senare, än är klockan bara tio.

Städar och skakar mattor, plockar. Ställer det fina stora gamla porträttet av Johan Jansson på spiselkransen i mitt sovrum. Han väntar på att få nytt glas, men jag gillar att titta på hans lätt vindtyriga ögon och älskar vännens vers på baksidan. Vet inte vem han var eller vem vännen var, men förstår att Johan for till Amerika och vännen gjorde blyertsteckningen till hans mor. Johan själv kanske kom tillbaka, kanske inte. Många gjorde det inte.

”Du Johan Jansson gamle hedersbror!
Jag nu ditt konterfej har ritadt,
Till minne åt dig sjelf och åt din Mor,
Som mången sömnlös natt för dig har setadt,
Då du långt bort i vida verlden for,
Till Mexico, Niagara, Columbia och Kalifornien.
Ifall du skulle komma hem igen
Så har du här ett minne af din gamle
Barndomsvän.”

 

Signaturen tolkar jag som ”J.E. Butén”. Köpt på auktion i Norberg. Vet inget mera, helt öppet för fantasier.

 

Så står det skrivet på brädorna som är baksida till porträttet. Kärleksfullt skrivet, och överlåtet på mig, därför att jag ville veta mera. Än vet jag inte mera. Men älskar den goda tanken, och hoppas att hans Mor gladde sig åt porträttet.

20200326_112402.jpg

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s