En stund för mig själv

Fredag 27 mars 2020 – hängde på Ica-låset klockan sju. Jag och några gamlingar till, som försiktigt gick in genom ”slussen” en och en och höll behörigt avstånd.

Snabb affär, så hem innan Jan vaknat. Visste ju inte om han kom ihåg att jag berättat att jag skulle åka. Hade skrivit en lapp som han kanske inte skulle hitta. Nu låg han fortfarande när jag kom hem. Allt frid och fröjd.

Och nu när klockan strax är tio är han påklädd och sitter och slappar i sin fåtölj. Solen lyser och vi går snart ut på altanen, ordentligt påklädda. Har ställt fram soptunnorna, men vet inte om det är idag eller nästa fredag de töms. Eller om sopbilen var här när jag var borta… Då stod tunnorna ordentligt innanför grindstolparna. Den kom lite senare, bra.

Vad som däremot inte kom var Schenkers leverans av blöjor. En vilsen chaufför ringde halv ett och visste inte var han var eller vart han skulle. När jag ringde tillbaka en timme senare menade han att vi skulle få leverans lördag. Jag blev fly förbannad och ringde upp Schenkers kundtjänst i Göteborg, tack och lov hade jag kvar numret i telefonen. (Chauffören menade att jag skulle googla en sajt, gjorde det och fick inget svar från support där.) Det första samtalet till Schenkers kundtjänst bröts när kvinnan berättat för mig att det är lördag i morgon. Det visste jag.

Ringde upp igen och fick prata med en manlig lugn röst som hävdade att han skulle kolla det hela. En stund senare ringde han igen och sade att en transportledare skulle lotsa den vilsna chauffören. Än har bilen inte anlänt. Tveksam till att den chauffören fixar det ens med lots. Försöker att inte vara arg längre, det kostar bara mig själv energi och förändrar ju ingenting. Men vi behöver verkligen leveransen. Jag får köra sinnesrobönen…

Om inte annat får jag köra ToR Sundbyberg och hämta kartongen där.

Trodde GPS gav anvisningar om vägen till de mest avlägsna och lantliga adresser – detta är inte en sådan, den är inte obekant för Schenker heller, har sett många sådana bilar här. Men inte idag. Inte ännu när klockan är kvart över fyra. Antagligen var lotsen lika vilsen som den ursprungliga chauffören. Klockan är tio över fem, ingen leverans.  Idag. Känner mig lurad av en lugn, manlig, kundtjänströst. Trist att få sina förutfattade negativa uppfattningar bekräftade.

Vi äter färska räkor och avocado, toppat med lite kvarbliven skagenröra. Ciabattabröd från morgonens handlarraid till. Och fransk bondost. Och tomater. Och skiter i Schenker. Till på måndag.

Och så är det corona, corona, corona. Orkar inte ta del av mera information, säker och osäker. Försöker nu hålla mig till ”stanna hemma, tvätta händerna”. Mat har vi, annat behövligt också. Kul är det inte, men det var det knappast tidigare heller. Största oron är att Jan ska bli dålig, och än är han inte det. Nu äter han med god aptit de räkor han rensat, med ciabatta och avocado till. Och ett (för mig) oinspirerande glas rosévin, alkoholfritt Periquita. Han gillar det. Nog sagt. Mogna avocados är bra, hur mycket vatten än odlingen kräver. Och transport. Just nu struntar jag i det. Lite ”first things first”.

Livet var komplicerat förut, nu är det mera så. En vilsen Schenker-chaufför säger åt mig att googla. Han utgår från att alla vet vad han pratar om. Jag vet, men när jag väl lyckats uppfatta vad jag ska googla, svarar inte supporten där, vilket Kundtjänst i Göteborg gör. Även om det ändå inte fungerade.

Har skrivit upp att vi behöver oundgänglig majonnäs. Den är snart slut. Någon gång när jag handlar – eller bestämmer mig för att internethandla från Flygfyren i Norrtälje. Idag insåg jag hur mycket extrainsatt personal som fyllde kassar med beställda varor. Har förstått att det som beställts kan hämtas på ett ställe utanför butiken. Låter bra. Ingen kontakt med någon människa. Det nya livet? Just nu i alla fall.

Nu har vi sett på ett tidigt avsnitt av Shetland. Och lite Skavlan – tröttnar någonstans innan vi får höra operasopranen. Någon Schenker-leverans fick vi inte. Jag vann vårt trista vad om 20 kronor.

Det är fredagskväll, vi/Jan har blöjor som räcker över helgen, vi har mat och tak över huvudet, vedspisen sprakar. Snart går även jag till sängs. Men först ska jag ha en stund alldeles för mig själv.

man sitting on a big rock

Photo by James Wheeler on Pexels.com

Här ville jag vara  med mig. Nu.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till En stund för mig själv

  1. Louise Baumgärtner skriver:

    Jobbigt med krångel, tur att ni har blöjor över helgen. Jag är också trött på all oro och Corona, redan.. 😷Hur ska detta gå? Men du verkar reda dig och Jan bra, mitt i allt💗Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s