En outtröttlig talgoxe

Söndag 29 mars 2020 – och kallt, nu runt noll när klockan är tio. Tyvärr mera vind än igår, men kanske går det att sitta ute lite längre fram på dagen. Har fyllt på dosetten för två veckor, behöver få nytt recept på Furix. Och köpa Selen. Det klarar sig tills vi/Jan ska ta nya prover i mitten av april, då vi ändå ska in till Sundbyberg, eller den 6 april inför ultraljud.

Jan är nyduschad och fräsch, men jag inser just att han inte rakat sig ännu. Just nu sitter han i fåtöljen och blundar, kanske sover lite lätt. Stödstrumpor på (och resten).

En tvättmaskin är strax klar. Ställer tvättställningen i solen på altanen, kanske torkar tvätten bättre där än inne.

Som så ofta är Jan orolig på morgonen, trots väl fungerande toalettbesök. Han vill gå, men kan nästan inte. Det är som om både huvud och kropp behöver komma ifatt sig, innan han blir mera som vanligt igen. Lugnare efter duschen. Mera lik sig. Inte som han var, men som han är numera för det mesta. Han försöker se uppskattande ut när jag talar om att det blir kålsoppa till middag.

Halv tolv – dusch etcetera igen. Och Jan är fräsch igen. Nu rakning också, med apparat och sittande i fåtöljen i köket. Han har redan glömt att han gjort alltihop utom rakningen redan en gång i morse.

Det är fysiskt jobbigt att få på stödstrumporna. Någon sa att man ska vända dem ut och in, försökte men fattade inte hur det skulle gå till, eller hur det skulle förenkla proceduren. Så det är blå plastficka på foten och så hala och dra, hälen ska på rätt plats och det får inte finnas några veck. Det går bättre och bättre, första gången satte jag plastpåsen på min hand… Men helst inte fler än en gång per dag.

Har förhoppningsfullt satt ut dynorna i soffan på altanen. Om vi klär på oss ordentligt är det kanske skönt att sitta i solen. Vi testar, om en stund. Jan vill inte riktigt än, han blev nog lite trött efter duschen.

Nu har vi suttit ute i ett par timmar och det var riktigt skönt. Inne igen strax efter tre, nyss tornade molnen upp sig, nu är de borta. Vi stannar inne. Det gör tvätten också nu. Har sålt sex böcker på Bokbörsen idag, människor läser i karantän.

Kålsoppan är varm, bordet dukat – och Jan sover skönt i sin fåtölj. Han for blunda en stund, jag drar bort soppan från vedspisen. Resten kan stå framme. Hans ork är liten. Men han spanade in den rökta korven (Onsala original, ätbar) och ville ha en skiva. Och vänta med soppan. Okej. Hans vilja är min lag numera, åtminstone för det mesta.

Ett exempel, i morgon bitti klockan sju är jag vid Ica i Norrtälje igen, för att köpa ny rakhyvel och dito -blad. Och mjölk gånger två, kanske någon sillsort, grädde, godis. Viktigheter. Plus Selen om apoteket är öppet. Sedan får jag skynda mig hem igen, ifall att Schenker behagar komma med de beställda blöjorna – kanske kan jag köpa reserv på apoteket? Bara tre kvar, de räcker inte långt.

Nu tänker jag läsa om Luke Rhinehart´s Long voyage back. Den boken handlar om en annan katastrof än den som just nu pågår. Har läst ut Wilbur Smith´s Men of men, blev lätt tjatig mot slutet. Skönt att ha böcker att läsa för egen del också. Rhinehart´s bok kom 1983. Länge sedan, men jag minns den som bra. Har nog läst den ett par gånger tidigare också, men nu är det som det är. Biblioteket kommer jag inte till i morgon heller, de öppnar för sent. Och då är det egna bokhyllor som gäller. Där finns ungefär 3 500 böcker plus de jag betraktar som ”mina”, de jag inte säljer.

Mitt i middagen är det dags för toabesök igen. Jag följer inte med. Det borde jag ha gjort. Byxor nr 4 och dito blöja idag, tvätt respektive sophink. Och golvtorkning, och toatorkning, och borde bli dusch också för Jan, men det får vänta till i morgon bitti. Två blöjor kvar. Fan ta Schenker om de inte levererar i morgon.

Han diskar, jag torkar, disk. Och änderna vårväsnas i ån. En outtröttlig talgoxe ropar fortfarande.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till En outtröttlig talgoxe

  1. bergalott skriver:

    Beskrivande som ett kapitel i en kommande bok! 😉 Puss ❤

  2. Per skriver:

    Vänd stödstrumpor ut och in, trä på tårna först och rulla upp som en kondom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s