Tisdag 31 mars – den gräddstuvade pyttipannan var tämligen trist, även med stekta ägg och inlagda rödbetor till. Nu är den slut, och jag kan alltid hoppas att jag kommer ihåg hur tråkig den var till nästa gång jag får för mig att vi vill ha pyttipanna. I morgon tror jag det blir kalvlever, med lök och stekta champinjoner och grädde. Ris till. Blir nog bra.
Kanske diskar Jan om en stund. Jag gör det inte. Bara stekpannorna. Och sköljer av disken före disk. Torkar kanske också.
Plötsligt, bara så där, utan anledning – känner jag mig lycklig när jag ser mig omkring i mitt hem. Det här är mitt hem. Det är här jag hör hemma, nu. Ibland är jag på vift i Sundbyberg, ibland (åtminstone hittills sommarvis) på Djurö – men det är här jag hör hemma. Här mitt hjärta bor. Också när det är ensamt. Det tog några år innan jag landade.
Godnatt.
beskrivarblogg 
Härligt att du könner så, hemma. ❤
Själv sörjer jag läget. Det lär inte bli något Hälsingland än på flera veckor, där jag är "hemma"… det undanbedes av FHM och det ska man lyssna på. Även om vi inte rör oss på en massa inneställen (som knappt finns så här års ändå) så måste man kunna handla och så. Det är för långt för att släpa all mat med sig. Då faller det, för man anses kunna smitta. Inte varit där på över 6 veckor nu, och det lär förmodligen bli lika länge till om ser till utvecklingens takt 😦
Vårbruket lär gå åt skogen.
Att se till sina föräldrar i Frankrike kommer heller inte att kunna ordnas i nörtid. Pappa isolerad på rummet med besöksförbud , även för mamma, som i sin tur cancerbehandlas sedan 14 dagar.
Må högre makt klara situationen för dem, för jag kommer inte att få åka dit what so ever (tydligen 499 döda i Frankrike idag) ,,
En väninna (fransyska) återvände till Frankrike och sin svenske man idag, efter en månads (försök) till research för hennes projekt och master inom nordisk film. De bor i imtten av Frankrike, in the middle of nowhere som en svensk skulle säga, hennes flygbiljett hade cancellerats förra veckan (Norwegian), och hon hade måst leta sig fram till en Air France flight idag. Det innebar i sin tur att hennes tågbiljett inom Frankrike inte heller längre fanns, och nya gick inte att köpa. Hennes man har idag fått åka ca 40 mil enkel väg för att möta henne på Paris flygplats, och sedan återvända till isolering in the middle of nowhere…
Inte nog med det; för att öht FÅ åka till Paris och hämta henne, var han tvungen att få kopior på makulerade flyg och tågbiljetter, kopia på hennes ID för att de skulle vara säkra på att hon inte har körkort, således inte kan hyra bil själv och köra ner.
Du förstår att det inte kommer att bli lätt för mig att få komma till mina föräldrar på ett tag oavsett vad som sker….
GillaGillad av 1 person
Ledsen för dig och de dina – och ändå är det ju så det är för så många idag. Hoppas du hittar glädje och något som inte är problematiskt i vardagen därhemma, tror det är det viktigaste just nu – att finnas där ”man” är och att få det att fungera – kram ‘Fredrik
GillaGilla
En il av lycka som sveper förbi. De är mycket värda, dem stunderna. Jag tycker dessutom att jag värdesätter dem mer för varje år (åtminstone efter att jag fyllde 50), eftersom jag upplever att de samtidigt blir mer sällsynta.
Kramisar
GillaGilla
Ja, Lollo de är sällsynta, kram tillbaka
GillaGilla